Thursday, 03 July 2008 14:20
Alla anställda inom äldreomsorgen i Jokkmokks kommun utbildas i samiskt samhällsliv och kultur. En avdelning med samisk inriktning ska inrättas på det kommunala äldreboendet.
Dessutom träffas äldre samer regelbundet för att prata minnen, lyssna till föreläsningar eller se film.
Allt inom ramen för projektet Sameprofilerad äldreomsorg.
Det är måndag på församlingshemmet i Jokkmokk. Runt ett stort avlångt sitter ett tiotal äldre personer. Kvinnor och män, lulesamer och nordsamer. Och förutom att de är samer, har de det gemensamt att de vill träffas och prata på sitt eget språk. Idag har de lyssnat till Ann-Catrin Blind och Kajsa Kuoljok som har berättat om den samiska getskötseln. Mellan kaffeklunkar och smörgåstuggor kommer minnena i en strid ström.
Ibb-Ristin Tuorda är äldst. Hon är en hel generation äldre än de andra och minns när de var elever på nomadskolan, där hon själv arbetade. Roliga historier och skratt blandas med allvar, men också allvaret tycks på ålderns höst kunna tas med en gnutta krass humor. Anna-Lisa Pirtsi Sandberg berättar när hon skulle lära sig läsa svenska. Orden ”Mor ror” framstod som helt obegripliga. Till sist förstod hon att det var någon som rodde, men vem?! Vad var ”mor”? Till sist klarnade det för Anna-Lisa som aldrig hade hört något annat svenskt ord för mor, än mamma.
TRÄFFARNA PÅ församlingshemmet är en del av projektet Sameprofilerad äldreomsorg – Sámehábbmidum vuorrasijhuvso birra – som nu drivs av Jokkmokks kommun. Efter att kommunen stängde det förra samiska äldreboendet, under protest från många av ortens samer, har projektet dragit igång för att lägga grunden till en framtida äldreomsorg med samisk inriktning.
–En avdelning i Jokkmokks äldreboende Kaitumgården ska bli samiskprofilerad, men för både samiska och icke samiska brukare, beroende på efterfrågan och behov. Fem av åtta anställda på avdelningen ska vara samisktalande och fem av tio brukare ska vara det, säger Ann-Charlotte Sjaggo, projektledare.
Också inom hemtjänsten i Jokkmokk ska samer kunna bli bemötta på samiska. Och en stor och viktig del av projektet är den utbildning som samtliga anställda inom Jokkmokks äldreomsorg nu genomgår. 120 anställda ska höja sin kunskapsnivå om samiskt liv och kultur rent allmänt. Ann-Charlotte Sjaggo upplever att kunskapsnivån om det samiska många gånger är begränsad, också i Jokkmokk. Ett budskap i utbildningen är därför att alla samer inte är renskötare.
–Men det här är också en form av minoritetspolitik. Man tydliggör den samiska gruppen och avdramatiserar att det finns flera folkgrupper. Bland många av de anställda är bemötandet positivt – de har sin pusselbit från sitt kanske delvis samiskt arv och får en bekräftelse genom det här. Jag har inte stött på någon som har varit uttalat negativ, berättar Ann-Charlotte Sjaggo.
Däremot är hon medveten om att alla på den specifika avdelning som ska bli sameprofilerad inte är positiva. Men så är det, konstaterar hon, med de flesta förändringar.
ÄVEN ANDRA INSATSER som handlar om respekt för den samiska minoriteten görs nu inom Jokkmokks kommunförvaltning. På förvaltningschefernas bord ligger frågan om hur och när samråd med samer ska ske. Inom omsorgen håller biståndshandläggarna på att utforma en ny blankett där nya brukare redan från början från kryssa i vilket modersmål de har och om de önskar sameprofilerad äldreomsorg. I alla annonser om lediga jobb i äldreomsorgen står det numera att kunskaper i samiska är en merit. Enligt Ann-Charlotte Sjaggo är situationen på Jokkmokks äldreboende idag inte tillfredsställande när det gäller att bemöta äldre på deras eget språk.
–Det finns brukare där som bara har ett språk och som inte blir bemötta på det. Det gäller inte bara den samiska minoriteten, utan också finskspråkiga personer, säger hon.
Anna-Lisa Pirtsi Sandberg leder träffarna på församlingshemmet, som sker i studiecirkelform via ABF. Hon har egna erfarenheter att samiskan blir viktigare och viktigare ju äldre en människa blir.
–Jag märker redan på mig själv att jag går mer och mer tillbaka till samiskan, fast jag inte är dement. Och på min mamma var det tydligt – hon gick tillbaka helt till sitt modersmål när hon blev gammal, säger hon.
VISS KRITIK HAR framkommit mot att projektet Sameprofilerad äldreomsorg är alltför inriktat på språket. Inte heller alla äldre samer har ju samiska som sitt första språk, men kan ändå känna behov av en gemenskap med andra samer.
– Jag är medveten om att det finns dem som kan känna sig utanför, men det vi har sagt är att alla är välkomna och att vi översätter vid behov, säger Ann-Charlotte Sjaggo.
De äldre som har samlats till den här måndagens Gávnadimsadje verkar mycket positivt inställda. Siri Maria Blind konstaterar att de tycker om att få prata på sitt eget språk. Hon tror också att det finns ett behov av en äldreomsorg där samer blir bemötta med samiska.
–Många som kommer hemifrån till ett boende är nog hellre tysta om de inte får prata sitt språk. Vet man inte vad något heter på svenska ids man kanske inte fråga. Men det handlar också om en samhörighet med dem man har levt ihop med och att man tänker på samma sätt, säger hon.
Text och foto: ÅSA LINDSTRAND
Bildtext:
Ann-Charlotte Sjaggo är projektledare för Samiskprofilerad äldreomsorg i Jokkmokks kommun och Anna-Lisa Pirtsi Sandberg leder måndagsträffarna för äldre samer inom samma projekt. ”Det är mycket viktigt för de äldre att få använda sitt modersmål,” konstaterar de.
Last Updated on Thursday, 03 July 2008 14:22
