Thursday, 20 January 2011 11:19
Ifjol tilldelades hon Asa Kitok-stipendiet och nyligen blev hantverkaren Randi Marainen, Nedre Soppero, en av fyra som tilldelades Norrbottens läns landstings kulturstipendium Rubus Arcticus.
– Det är helt ofattbart att folk sett mina saker och tycker det finns ett värde i dem. Det känns väldigt fint.
Randi är den andra i familjen Marainen som får det ärofyllda Rubus Arcticus-stipendiet. För ett par år sedan tilldelades sonen Simon stipendiet. Smått unikt medger Randi när Samefolket ringer upp henne i verkstaden i Nedre Soppero. Hon jobbar för högtryck med att färdigställa utställningen som hon ska ha på Sámi Duodji under Jokkmokks marknad. I skrivande stund har Randi ännu inte lyckats smälta det faktum att hon fått ett kulturstipendium värt 100 000 kronor.
– Jag fattar det inte än. Sådant här händer bara en gång. Jag trodde inte att jag hade någon chans när Simon fått stipendiet, inte en Marainen till tänkte jag.
När så landstingsrådet Kent Ögren ringde upp henne var hon övertygad om att han ringt fel, eller att hennes ansökan var ofullständig. Men allt stämde och i mitten på november var Randi på högtidlig stipendieutdelning i Luleå.
– Det här betyder så enormt mycket, nästan allt. Det här är ett erkännande inte bara inom den samiska slöjden, men även inom konsten i samiskt perspektiv. Att bli erkänd som konsthantverkare känns mycket bra.
ATT RANDI SKULLE arbeta med hantverk var självklart från barnsben. Hennes mormor och morfar hemma i Börselv, Porsanger, var slöjdare och Randi var brännande intresserad, som hon själv uttrycker det.
– När jag själv var osäker på om jag skulle satsa på den banan sa min syokonsulent att jag borde bli silversmed eller guldsmed. Jag tänkte ”wow” och följde det rådet.
Som 18-åring började gick hon silverlära i Karasjok. Efter det blev det söm- och väv i Kautokeino och sedan trä- och horn i Jokkmokk.
– Efter det byggde jag och Thomas (Randis man, reds anm.) verkstad direkt i Nedre Soppero, 1979. Barnen har fötts in i det här.
Randi Marainen har gjort sig mest känd som silversmed och det är också hennes favoritmaterial.
– Ja, det får man säga. Jag tycker mycket tom trä och horn också, men silver är mitt material. Det är det materialet jag skapar av varje dag.
Trots att hon arbetat med hantverk i över 30 år så finns inspirationen alltid där. Hon säger att idéerna växer fram i alla situationer, alltifrån vilandes i sängen eller ute på promenad. Hon känner sig absolut inte begränsad av att bara hålla sig till det samiska.
– Hela skapandet präglas av den du är, omgivning och miljö. Det kan man inte bli begränsad av, det är snarare en rikedom.
PARALLELLT MED skapandet i familjens hem i Nedre Soppero håller Randi på att etablera ett sjösamiskt center för konstnärer i barndomsbyn Börselv. Två kilometer från barndomshemmet har hon köpt ett hus som håller på att färdigställas med verkstad.
–Det är ett vackert ställe vid havet och det ska vara till för konstnärer som vill hitta inspiration, vila upp sig och få tillbaka kreativiteten oavsett vad man håller på med. Där har jag också tänkt tillbringa mer tid nu när ungarna blivit stora och jag inte behöver vara i Nedre Soppero hela tiden.
Men för tillfället är det den kommande utställningen i Jokkmokk som tar all hennes tid. Besökarna kommer givetvis att få se hantverk av silver, men också av trä och horn.
– Jag kan dessutom spetsa det med att jag fått Rubus Arcticus-stipendiet och spinna vidare på samma röda tråd som jag börjat med.
Text: KATARINA HÄLLGREN
Översättning: MILIANA BAER
Svensk text finns på www.samefolket.se
Last Updated on Thursday, 20 January 2011 12:39
