Ny skiva Mojhestasse – Cultural Heirlooms av Marja Mortensson
Knappt ett år efter att Marja Mortensson, från Svahken sïjte i Engerdal i Norge, släppte sitt debutalbum Aarehgïjre – Early spring kommer andra skivan Mojhtestasse – Cultural Heirlooms. Trots att det endast skiljer ett år mellan albumen känns det som åratal. Mortensson har vågat gå sin egen väg när hon lämnat den moderna popjojken och sökt sig in på en egen snårig stig och längst den stigen har hon funnit gamla sydsamiska och umesamiska jojkar i arkiv.
Tillsammans med musikerna Daniel Herskedal och Jakop Janssønn har hon givit jojkarna en ny ljudbild. En ljudbild som är minimalistisk, ibland finns inte ens instrument. På albumet Mojhestasse finns nämligen även jojkar som hon framför på ett traditionellt sätt. Och av dessa är jag väldigt förtjust i Saltien alde muw som låter som en stillsam vaggvisa.
NÄR JAG TÄNKER på jojkare ser jag vanligtvis framför mig en man eller kvinna som med hela sin kropp och röst fyller ett luften med en ljudmässigt kraftfull jojk. Marja Mortensson är inte som alla andra, istället för att låta mycket för att ta plats, blandar hon fram viskade jojkar med ett mer kraftfullt uttryck. Du tvingas lyssna nog på vad att hon gestaltar, speciellt när hon viskjojkar . Jag tror att detta unika sätt att jojka gjort att Mortensson trots sina unga år tagit en sådan självklar plats på den samiska musikscenen.
Detta album rekommenderar jag till den som söker en lugn skiva som ändå tar plats. Och om du är nyfiken på hur det låter när man viskar fram en jojk. Jag personligen har vi det här laget lyssnat på Mojhestasse så många gånger att jag har tappar räkningen.
Bästa spår: Saltien alde muw – My Reindeer cow och Mojhtesh – Memoies.
Antal Samefolket: 4 av 5
Marica Blind
