Koncessionsrenskötsel. Koncessionssamebyar. Inga rubrikord direkt. Inte begrepp som får de flesta läsare, lyssnare eller tittare att gå igång. Nu tror jag inte att det är därför koncessionsrenskötseln har beskrivits och belysts i så ringa omfattning. Jag tror att det finns andra mekanismer som spelar in. Som ingrodda uppfattningar om vilka som är riktiga samer. Och att de som inte har tillgång till hela renskötselrätten inte heller är några riktiga renskötare. Jobbigt ämne att ta i. Lättare att titta åt sidan.
FÖR DET ÄR ju nu så, att de renskötande samer som hamnade på fel sida om den av kolonialmakten dragna lappmarksgränsen, inte har tillgång till samma rättigheter som renskötare inom den så kallade lappmarksrenskötseln (en reflex i form av en stoppskylt dyker upp i huvudet när jag använder ordet, men det är det begrepp som används och har använts för att skilja fjäll- och skogssamebyar från koncessionssamebyar). Det handlar till exempel om rätten till och jakt och fiske.
Men det finns också andra skumiteter i de lagar och villkor som styr koncessionsrenskötseln. Enligt de villkor länsstyrelsen har antagit så sent som 2011 står det att den som innehar koncessionen ska ha sin huvudsakliga inkomst från renskötseln. Föreställ er bara att det villkoret skulle gälla för alla renskötande samer i fjäll- och skogssamebyar. Tanken är så klart att villkoret ska garantera att markägarrenarna i koncessionsområdet inte släpps utan tillsyn, men icke desto mindre innebär det ännu ett sätt att skilja ut olika grupper av samer. Och överhuvudtaget känns det kanske lite som överförmynderi att staten bestämmer hur en del av en etnisk grupp får försörja sig. Det gamla uttrycket ”Skomakare, bliv vid din läst!” har här sin samiska version.
MÅNGA MÄNNISKOR har sett konstnären Anders Sunnas tavlor, där associationen mellan svenska myndigheter och nazismen är uppenbar. En del av oss har också hört honom berätta familjens historia. Men rätt få vet nog vad som egentligen hände. Samefolket har gett sig in konflikthärden och kommer i det här och åtminstone två nummer framöver att försöka ge en samlad bild både av koncessionrenskötseln i allmänhet, och av familjen Sunnas kamp för sin renskötsel i synnerhet.
VI TÄNKTE också att ni läsare behöver lite extra mycket av Samefolket i dessa den sociala distanseringens tider, det vill säga coronasituationen. Därför är det här numret extra tjockt och väldigt varierat. Vi berättar så klart om domen i Vapstenmålet. Vi berättar om just corona både i Sábme och i Australien, och från Australien och har vi också ett stort reportage om hur de omfattande bränderna slår mot urfolkskulturen. Dessutom har vi ett piggt porträtt på musikalartisten Caroline Johansson Kuhmunen. Så mycket läsning i ett och samma nummer!
SOM PRENUMERANT ska du börja hålla utkik efter Samefolket som e-tidning. Snart kan du ha din viktigaste tidning som app i telefonen! Och: Missa inte att gå in på vår facebooksida och besvara vår enkät, så att vi kan bli ännu bättre.
