När Anna Kuhmunen och Leila Nutti debuterar som författare är det med något av det de brinner mest för: Hundar. Och inte vilka hundar som helst, utan de som är renskötarens bästa arbetskamrat: Renvallaren. I boken Če förmedlar de gammal och för renskötseln oumbärlig hundkunskap.
TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND
Det började med att Anna ringde till Leila och sade: ”Vi ska skriva en bok!”. Leila var till skeptisk, men när Anna förklarade att det var en bok om renhundar, eller om renvallare, blev hon intresserad. Bokprojektet drog igång med företaget Ávki som förlag och nu, två år senare, har boken lanserats.
– Man vill ju att allting ska gå så fort, men projektet har vuxit. Från början tänkte vi oss 50 sidor, men nu är boken på 176. Det har kommit in så många fina bilder och berättelser medan vi har jobbat med den, säger Leila Nutti.
EN VANLIG FRÅGA de får är vad en renhund är. Svaret lyder: Vilken hund som helst som används som vallhund inom renskötseln. Det finns en mångfald av både renrasiga hundar och blandrashundar inom genren. Och det var för att de själva saknade en informativ och övergripande bok om renvallare som de bestämde sig för att skriva en. I en motoriserad renskötsel vill de framhålla att hunden trots allt är, om inte helt nödvändig, så i alla fall väl behövlig.
– De som kan berätta om en renskötsel utan skotrar och motorcyklar, som höll på med hundar innan motoriseringen är inte så många, så vi kände att den här boken måste göras nu inte om 20-30 år, säger Anna Kuhmunen.
De har intervjuat människor i och har berättelser med från i stort sett hela Sábme. Och de noterar att trenden är positiv – allt fler tycks återigen vilja använda hundar i renskötseln. I en tid när man gärna visar upp sitt liv i sociala medier ser de att många lägger ut bilder på sig själva – och sin hund. Och så har det egentligen alltid varit.
– På väldigt många gamla foton är hunden med. Tänk, de kanske blev fotograferade en gång i sitt liv, och då valde de att ta med hunden. Det säger något om hundens betydelse, säger Anna Kuhmunen.
I boken berättar de bland mycket annat om hundraser som har funnits, men försvunnit, och om moderna raser som börjar användas i renskötseln. En hund som, troligen, är borta är den sydsamiska stubbrompa. En liten svart, korthårig vallhund med kort svans, så kallad stubbsvans.
– Drömmen är ju att det nu, när boken kommer, ska dyka upp någon som faktiskt fortfarande har en stubbrompa. Men så vitt vi förstår dog den sista 2013, berättar Anna.
ÄVEN OM BOKEN är en vacker hyllning, en kärleksförklaring, till renhunden, så vill de också få människor att tänka efter. Är det okej med ordet lapp i rasnamnen? Och vad är en rasstandard och vem sätter den? I en tid när många uppfödare lever långt ifrån renskötseln, både geografiskt och mentalt, så riskerar egenskaper kopplade till utseendet att bli viktigare än funktionaliteten och hållbarheten. De vill också att blivande hundägare tänker efter när de skaffar hund, så att hunden passar både ens person och ens behov. Många är berättelserna om de fantastiska hundarna som fanns förr.
– Men då kanske man hade fem-sex hundar som var bra på olika saker. Idag har man en hund och vill att den ska vara bra på allt, och då riskerar man att ställa orimliga krav på den. Det är jätteviktigt att man tänker efter vad man behöver sin hund till när man väljer valp, säger Leila Nutti.
Hon och Anna Kuhmunen flaggar också för att hundägarna ska ta tillbaka samiskan in i arbetet med sina hundar. I boken finns ordlistor med viktiga ord på nordsamisk, lulesamiska och sydsamiska.
– Det finns en så stark hundkultur i den samiska världen som vi vill förmedla, säger de.
Några tips på hur du får en bra vallhund
- Ta med dig hunden överallt.
- Ge unghundar bästa tänkbara förutsättningar att lyckas och bli inte arg om de gör fel.
- Se till att ha grundlydnaden på plats. Hunden ska komma när du ropar.
- Välj en valp som passar för dina behov och dig själv som person. Vill du ha en självständig hund, eller en som du styr? Behöver du den mest om vintern, eller på barmarksperioden?
