Som en av få samer någonsin framträdde Sara Ajnnak på 50-års jubilerande Umeå jazzfestival. Hon har nyligen släppt sitt tredje album Gulldalit – Can you hear me? och hon har utsetts till Region Västerbottens kulturstipendiat 2018.
TEXT OCH FOTO YVONNE RITTVALL
Även om Sara Ajnnak, på kort tid, gjort en framgångsrik resa in i musikens värld så har den inte varit spikrak.
– Jag fick aldrig lära mig samiska i skolan vilket bidrog till en trasig samisk identitet. Språkbarriären och dålig självkänsla satte käppar i hjulet, berättar hon.
I tonåren gjorde hon sitt första försök att söka efter sitt språkliga kulturarv.
– Då kändes det enkelt att börja jojka.
Men eftersom jojken försvunnit från hennes hemtrakter Björkvattnet, Tärnaby och Gargnäs sökte hon sig till arkivsamlingar där hon kunde härma ljudupptagningar av jojkare från början av 1900-talet.
– Som traditionell jojkare stod jag på olika scener i Sápmi. Även om jojken var en ventil där jag kunde släppa ut mina känslor kände jag mig fortfarande inte riktigt hel. Jag kunde ju inte prata samiska flytande och la därför den karriären på hyllan.
När hon fick barn för några år sedan tog hon på allvar tag i att lära sig samiska.
– I mina hemtrakter hade det samiska språket försvunnit helt men jag gick på kurser och vände mig till dem som har kunskaper. Det kändes självklart för mig att göra musik på umesamiska, från det här området. Tanken är att göra språket mer levande för alla genom musiken, säger hon.
2014 SLÄPPTE DEN då 34 åriga Sara Ajnnak sitt debutalbum Suojggat, den första utgivna skivan på umesamiska.
– Det tog 34 år innan jag vågade tro på mig själv. Genom att skriva och skapa musik, med utgångspunkt i mina egna känslor, blev min själ äntligen hel.
2016 var det dags för uppföljaren, albumet Ráhtjat, och i oktober 2018 kom Gulldalit – can you hear me? I Sara Ajnnaks musik pågår en experimentell process där jojken mixas med toner från olika musikgenrer som pop, ethno, blues och world. Men på det nya albumet finns ett nytt sound.
– Jag ser min röst som ett instrument och ville utmana mig själv och mitt eget uttryck. Finns det något fint med det fula och existerar finjojk och fuljojk?
Via musiken vill hon ta med lyssnaren till sin värld och uppfattning och mana till eftertanke.
– Jag har spelat in ljud, snö som krasar under skorna, renklövar som dundrar mot marken och löv som prasslar i vinden. Ljud som bleknar i storstadens brus men är källan till naturen och allt liv.
Låten Wake up sleepwalker, som även utgivits på singel, är ett samarbete med Mari Boine, eftersom båda kände ett behov av att beskydda Násafjäll och den samiska kulturen mot nya övergrepp.
På Jazzfestivalen i Umeå var det fullsatt i lokalen när Sara Ajnnak, tillsammans med de ytterst skickliga musikerna Stein Austrud och Börre Flyen intog scenen. Magisk musik, stundtals svårt att sitta stilla till, serverades.
