DUODJI En utbildning som betyder oerhört mycket. Som ger en dyrbar, värdefull grund av kunskaper inom duodji.  Och fantastiska föremål.

Utställningen Oahhpij Vuosádis av framtidens konsthantverkare, avgångseleverna vid Samernas utbildningscentrum, orsakade långa köer till vernissagen under Jokkmokks marknad.

TEXT OCH FOTO AGNETA NYBERG

En röd, utsmyckad giisá, gjord av Johan Blind från Karesuando/Jokkmokk, är det första som möter beundrande besökare som köat till den traditionella elevutställningen i Jokkmokk under marknadsonsdagen. Ella-Li Spik, Jokkmokk, pustar ut efter lärarnas presentation av de 14 eleverna och folkanstormningen.

– Det var helt överväldigande, så mycket folk! Jag som inte brukar bli rörd. Det känns inte som att det ska bli något utställningsexemplar då man sitter och syr och det tjorvar, säger hon som beskriver de två utbildningsåren som att ha befunnit sig i en bubbla, en egen värld.

För henne har tiden slöjdlinjen vid Samernas Utbildningscentrum varit viktig. Lovorden är många.

– Att lära sig om traditionerna har varit mest lärorikt. Hur man syr, att man är trygg i det. Nu vet jag hur man ska göra. Det är smågrejer som gör att det blir bra, som pressningen i koltar och hur man håller bällingar mot sig för att dra. Att sy skor är inget man lär sig själv hemma vid köksbordet. Här har vi haft varm handledning, säger Ella-Li Spik som särskilt hyllar läraren Lisbeth Kielatis.

För Anne-Maret Labba från Karesuando har utbildningen också haft stor betydelse. I en av montrarna ligger hennes nordsamiska čuolddaboagán (bälte), och längs väggen hänger hennes sistehat (benholkar).

– Allt man lärt sig här är värdefullt. Jag har alltid varit intresserad av duodji men min mamma slöjdade inte och jag hade inte någon farmor eller mormor som gjorde det heller. Nu känns det som att jag har en bra grund. Jag har lärt mig mycket mer än jag kunde tro, säger hon.