Monday, 19 September 2016 05:10
FÖRFATTARE Efter fyra böcker om Agnes och Soppero har Ann-Helen Laestadius valt att skildra stadsflytten i Kiruna i sin nya ungdomsroman Tio över ett. Boken handlar om hur Maja och hennes kompisar på olika sätt påverkas av att en hel stad flyttas. Den skildrar samtidigt Ann-Helens sorg över att hennes barndomskvarter försvunnit.
TEXT KATARINA HÄLLGREN
Ann-Helen Laestadius nya ungdomsroman Tio över ett kom ut i somras. I den får läsarna följa Maja som oroar sig över att Kiruna ska rasa och alla förändringar som kommer med en stadsflytt. Bakgrunden till den nya romanen är att Ann-Helen för några år sedan skrev reportageboken Bromsgatan där hon intervjuade kirunabor om deras syn på en stad i förändring.
– Mitt barndomskvarter började rivas förra sommaren och jag hade länge tänkt dokumentera känslor kring flytten.
Redan när Ann-Helen jobbade med reportageboken visste hon att hon skulle skriva en skönlitterär bok och reportageboken blev ett led i att samla in folks känslor inför flytten.
Huvudkaraktären blev Maja och när Ann-Helen väl satte igång skrev hon de fem-sex första kapitlen på några dagar.
– Jag kände så himla starkt för henne och för historien. Det handlar mycket om mina egna känslor att förlora sina minnen och sina platser. Det var helt sjukt när jag var hemma i somras och två gårdar var borta, det var bara gräsmattor och grusgångar kvar. Det är början på en hel stads förändring och det kommer att sätta sina spår i människor.
ANN-HELEN TROR att det är ännu starkare för dem som inte bor i staden och ser förändringarna dagligen. Hon bor själv i Solna och kommer hem till Kiruna tre-fyra gånger per år. Personligen är hon jätteledsen att staden ska förändras och att Kiruna kommer se helt annorlunda ut.
– Det blir så viktigt med rötter och var man kommer ifrån när man inte bor på en plats längre Det är en situation av maktlöshet. Alla vet att det måste ske och det gör det svårt, men man måste acceptera det. I boken kopplar jag ihop det lite grann med Kiruna från början, att det faktiskt var renbetesmarker. Det finns så mycket med boken som jag vill säga, att man tvingas ifrån sina platser och rötter och hur viktiga de faktiskt är.
Huvudkaraktären Maja ställer klockan varje natt och vaknar tio över ett för att höra sprängningarna i gruvan. En väska under sängen är packad för att hon ska kunna rädda sin familj om staden rasar.
– Det är klart att jag förstärkt känslorna kring Kiruna och vad som händer med staden. Maja har en inneboende ångest som tonåring och som kanske bottnar i något annat och stadsflytten blir en utlösande faktor. Men jag vet att folk i Kiruna är rädda och oroliga när det är skalv och inte minst de som har familjemedlemmar som jobbar under jord.
I sina tidigare ungdomsromaner om Agnes skildrade Ann-Helen hur det är att växa upp utan att fått med sig samiskan. I boken om Maja pratar familjen meänkieli och Ann-Helen tyckte det var dags att lyfta den delen i hennes egen bakgrund.
– Jag är själv uppvuxen i en trespråkig familj och har själv bara fått ett språk. Alla mina böcker har haft språk- och identitetskopplingen. För mig är tornedalskulturen kopplat till den karga, kärva humorn och det ville jag försöka skildra. Men för Maja är språket inte jätteviktigt, det finns med mer som en kuliss.
TIO ÖVER ETT HAR blivit kritikerrosad och även om Ann-Helen inte skrev boken utifrån att det skulle bli en uppföljare så låter hon det vara osagt.
Just nu ligger fokus på tre bokprojekt, varav ett är hemligt och ett är en samisk kriminalroman som hon påbörjat. Den tredje är en till ungdomsbok och denna gång är huvudkaraktären en pojke.
– Den har jag funderat på i tre år. Den kommer att utspela sig längs Lainioälven.
