Sunday, 20 September 2015 06:48
FÖRFATTARE Stina Stoor gör en stark och uppmärksammad debut med sin novellsamling Bli som folk som släpptes i augusti på Norstedts förlag. Många recensenter anser att en betydande svensk författare är född och hon jämförs med Sara Lidman och Torgny Lindgren.
TEXT YVONNE RITTVALL FOTO GUNVOR STOOR
– Jag har fått upprättelse, säger Stina Stoor och syftar på skoltiden då hon ofta kände sig misslyckad.
– Det var bedrövligt i skolan. Jag är inte gjord för det systemet. När jag engagerades i något som inte gick att avbryta skulle det plötsligt vara rast i 40 minuter. Då gick jag hellre till kyrkan och gjorde klart det jag höll på med.
Inte heller fick hon utlopp för sitt intresse för att skriva.
– Jag skrev väl fel saker. I skolan var det noga med vad man skulle skriva och det var inte alltid jag skrev om det.
Hemma hos familjen i Balåliden i Bjurholm, där hon bor även idag 600 meter från föräldrahemmet, skrev hon mycket redan som barn. Skrivandet blev ett sätt att bearbeta det hon upplevde som orättvisor från pappans sida. En komplicerad man som tog mycket plats.
– Jag skrev brev till min mamma som jag la på köksbordet. När hon klev upp på morgonen och läste dem kom hon till mig och klappade mig på kinden och sa: ”Du har rätt. Jag förstår hur du tänker. Du är klok du.” Den lilla stunden av förståelse och gemenskap betydde så mycket. Det blev en bekräftelse.
Stina Stoor anser att det måste finnas utrymme i skolan för dem som måste få göra saker på sitt sätt så att de inte bränns ut i förtid. Själv hoppade hon av gymnasiet och när inte komvux fungerade mådde hon riktigt dåligt.
– Jag kände mig som världens sämsta, men trots det tjatade man och ville att jag skulle skärpa mig och bli som folk. Mina föräldrar ville att jag skulle ha det bra och det innebar en stadig lön från ett riktigt jobb.
Arbetslös och sjukskriven beskriver hon sig som ”körd i botten” vid 25 års ålder. 2012 skickade hon, anonymt, in ett bidrag till Umeå novellpris och vann första pris för novellen För vår del. I juryn satt bland andra författaren Per Olov Enquist och kulturjournalisten på Sveriges Radio Kerstin Wixe och motiveringen löd: ”För att hon i sin egensinniga prosa, med djup omsorg och detaljskärpa, gestaltar människor och miljöer som i sin närmast fysiska närvaro etsar sig fast i läsarens minne.”
– Med mina erfarenheter var det jätteviktigt att kunna skicka in texten anonymt. Jag hade ju fått lära mig att man inte skulle gå runt och tro att man var något, säger Stina Stoor.
I samband med prisutdelningen bad Kerstin Wixe att hon skulle skriva ett bidrag till Sveriges Radios novellpris som hon vann 2013 med novellen ”Gåvan”.
– När jag skulle ta emot priset på Bokmässan i Göteborg träffade jag Håkan Bravinger, förläggare på Norstedts förlag. Han var intresserad av att göra en bok med mina noveller. Då började jag förstå att jag är lyckligt lottad, konstaterar Stina Stoor.
I den kritikerrosade novellsamlingen Bli som folk rör sig handlingen i gränslandet mellan fiktion och verklighet i Sápmi.
– Ofta när jag arbetar med händerna, syr, målar tavlor eller lagar mat försätts jag i ett meditativt tillstånd och då kommer berättelserna och minnena. Orden upphör väldigt sällan i mig.
Efter den starka och egensinnade debuten med Bli som folk har Stina Stoor fått förfrågan från bland annat Sveriges Radio om att skriva Radioteater.
– Jag ska i alla fall försöka, säger hon.
Under september har Stina gjort en bokturné på Bokcafé Pilgatan i Umeå, på Kulturhuset i Stockholm och på Bjurholms bibliotek. Hon finns även på plats på Bokmässan i Göteborg.
Hur känns det att på så kort tid, av recensenterna, hyllas som en av de stora litterära storheterna i Västerbotten?
– Överväldigande, det har inte sjunkit in ännu, säger Stina Stoor.
