Åtminstone sedan 1906 har medlemmar av familjen Sunna bedrivit renskötsel året om på det som idag är Sattajärvi samebys område. Det var Anti (Anders) Sunna från Laevas som efter en svår vinter valde att stanna kvar med renarna i området. Sunnas är koncessionshavare i Sattajärvi fram till slutet av 1970-talet. En stormig period inträffar dock redan 1948, då ett antal renägare försöker få bort Antis son Erik som renvårdare genom kuppartade metoder. Ur Norrskensflamman 6 april 1948: ”Styrelsen anställde därefter fjällapparna att sköta renarna och fick betala mycket högre lön än förut. Men enär de saknade ortsvana så misslyckades arbetet och nytt folk anställdes. Följden har blivit att en del renägare nu anlitat Sunna till att sköta renarna, oaktat vad styrelsen gett för order.”
Sunnas är koncessionshavare i Sattajärvi fram till mitten av 1970-talet. Till exempel hade 1943-1952 Erik, John Elis och Karl Oskar Sunna, koncession för 350 egna och 1200 skötesrenar. Erik och hans hustru Lilian fick barnen Marianne, Ann-Britt, Rose-Marie, Herbert, Lars-Göran, Per-Åke och Bo. 1966-1971 hade Erik och Herbert Sunna koncession för 400 egna och 1000 skötesrenar. 1971-1977 samma personer och samma renantal.
1973, den 28 augusti anhåller Erik och Herbert Sunna om att med omedelbar verkan få säga upp skötseln av skötesrenarna. Bröderna Sunna har i flera inlagor uppgivit att skälet till att de sade upp vården av skötesrenarna var att de inte fått någon ersättning för skötseln sedan maj 1973 och att de inte kom överens med samebyn om de ekonomiska villkoren. Genom lantbruksnämndens beslut 8 oktober bifalles begäran. Tillstånd för samebyns styrelse att ta över arbetet med renarna ges av lantbruksnämnden via rennäringsdelegationen. Uppdraget kommer att gälla till 31 december 1975. Samebyns styrelse anställer Karl Hammarström för att utföra arbetet med samebyns renar.
Den 14 november 1973 skiljer Sunnas ut sina renar. Erik och Herbert fortsätter som koncessionshavare för att sköta sina egna renar samt renar tillhörande ett tiotal skötesrenägare som stannar hos Sunnas.
1974-1975 ställs saker på sin spets i Sattajärvi. Samebyn begär prövning av Erik och Herbert Sunnas koncessionstillstånd. Pajala kommun avstyrker både 1974 och 1975 koncessioner för Sunnas. I februari 1975 hålls ett möte i Pajala. Mötet protokollförs. Där ställer Erik Sunna frågan om Sunna-gruppen inte kan lämna Sattajärvi och sköta sina egna renar på den norra sidan utanför byns nuvarande gränser. Frågan hänskjuts till den arbetsgrupp som ska bildas på mötet. I april 1975 anställer Sattajärvi en renskötare från finska sidan. Han får koncession till sista december 1977, men koncessionen återkallas, eftersom han dömts för renstöld på finska sidan. Samebyns byastämma beslutar i juni 1975 att yrka på att Sunnas koncessioner ska återkallas. I oktober 1975 skriver ett 20-tal fastighetsägare i ett skifteslag att endast renskötsel av samebyns renar får bedrivas på deras marker. 1975 stäms Erik Sunna av samebyn. Enligt stämningen ska samebyn har fordringar på Sunna på obetald sköteslega och medlemsavgift. Samtidigt har Erik Sunna fordringar på samebyn för utfört arbete på ett ungefär lika stort belopp.
Den 25 november 1975 sammanfattar rennäringstjänstemannen Jan-Ivar Rönnbäck situationen i Sattajärvi. En samarbetsgrupp tillsätts. Målsättningen är att få fram en ordning där koncessionshavarna tar emot skötesrenar och att uppnå lämpliga ekonomiska avtal mellan samebyn och koncessionshavarna i jämförelse med andra samebyars ekonomiska uppgörelser. Gruppen upplöses efter två möten, i väntan på svar från regeringen efter en begäran från Isak Sevä, Muonio, om utredning och tolkning av rennäringslagen rörande koncessionsrenskötseln. Också Sven-Erik Sunna, som ombud för koncessionshavarna, anser att myndigheterna hittills har tolkat rennäringslagen fel.
I november 1975 förordnas Fritz Kalla som syssloman, ett slags förmyndare, för Sattajärvi sameby. Kalla är också under många år samebyns ordförande.
Herbert Sunna får sedan koncession för Sattajärvi för två år, 200 egna renar: 1978 och 1979. Erik och Lars-Göran Sunnas ansökan avslås. Georg Larsson, med rötterna i Vilhelmina södra sameby, får samtidigt koncession för 100 egna renar och 1000 skötesrenar. Georg Larsson har, när han får koncession, fast anställning åt SGU.
1980, februari, Herbert Sunnas ansökan om ny koncession avslås. En dryg månad senare får Georg Larsson koncession för Sattajärvi fram till sista december 1982. Georg Larsson förblir sedan koncessionshavare från 1983-2004 med 200 egna renar och 1200 skötesrenar. Han lämnar dock uppdraget som koncessionshavare något tidigare, nämligen 2002.
Herbert Sunnas avslag på koncessionsansökan motiveras med att Sunnas inte iakttagit föreskrivet villkor om samordning med samebyns renskötsel i övrigt. En uppdelning har skett i praktiken varför det för 1979-1980 har upprättats två renlängder för Sattajärvi. Den ena upptar 992 renar med anknytning till släkten Sunnas och 66 skötesrenar. I den andra, som avser Sattajärvi sameby, upptas 48 renar tillhörande Georg Larsson och 665 skötesrenar. Sunnas invänder att Larsson inte har sin huvudsakliga sysselsättning inom renskötseln och att han har sin tjänsteutövning 20-40 mil från koncessionsområdet. Lantbruksstyrelsen ogillar Sunnas överklagan och menar att det inte skulle vara till gagn för ortsbefolkningen om istället Sunnas får koncessioner och att Sunnas inte kan antas komma att bedriva renskötsel på ett ändamålsenligt sätt. Också regeringen ogillar 1981 Sunnas besvär.
Den 19 mars 1984 kommer ett beslut i regeringsrätten. Prövningstillstånd meddelas ej, varför Kammarrättens dom från 23 december 1982 står fast. Det gäller avlysning av renmärke för Bo Sunna och Herbert Sunna i Sattajärvi sameby. Det är från början länsstyrelsen som har fattat besluten den 16 december 1981. Länsstyrelsen hänvisar till paragrafen i rennäringslagen om att renmärke ska avlysas om märkeshavaren ej längre har rätt att att ha renar i sameby. Den 5 februari skriver två tjänstemän ett yttrande där de hänvisar till lantbruksnämnden beslut från 1980 att inte förnya Herbert Sunnas ansökan om koncession för renskötsel inom Sattajärvi sameby. Yttrandet fortsätter: ”Således bedriver för närvarande den s k Sunnagruppen sin renskötsel utan formellt tillstånd och i strid mot nämndens tidigare föreskrivna villkor i koncessionen om samordning med byns renskötsel. Renskötseln bedrivs huvudsakligen inom gränserna för Muonio sameby.”
Per-Åke och Lars-Göran Sunna klarar sig eftersom de äger varsin jordbruksfastighet inom Sattajärvis koncessionsområde.
1983-1990 beviljas Herbert Sunna koncession i Muonio sameby för 300 egna renar. Det är länsstyrelsens rennäringsdelegation som beslutar om detta, utan att Sunna själv har ansökt om koncession i Muonio och trots att märkena är avlysta.
1985 registreras dock Herberts märke i Muonio. Några år senare registreras också Lars-Görans och Per-Åkes märken i byn.
1986-1990 beviljas Lars-Göran och Per-Åke Sunna koncession i Muonio sameby för envar 300 renar. Enligt länsstyrelsens anteckningar uppstod sedan konflikter mellan styrelsen för Muonio och Sunnas, varför länsstyrelsen beslutade att inte ge bröderna Sunna fortsatt koncession.
1986, den 29 juni, flyttas Sunnas stora renhjord, som är kvar på Sattajärvis marker, till Muonio sameby. Flytten sker efter en kalvmärkning som bevakats av två polismän. Då har mindre skockar redan flyttats till Muonio vid åtskilliga tillfällen tidigare.
1986, den 16 september uppvaktar Sunnas landshövdingen Curt Boström för att redogöra för sin situation och utveckligen sedan 1973. En ny uppvaktning sker hos landshövding Gunnar Brodin 1994.
1988 ansöker Bo Sunna om att få ett renmärke registrerat. Länsstyrelsen beslutar till hans nackdel år 2000 efter en handläggningstid på tolv år.
1992 står ”bröderna Sunna” som medlemmar i Muonio, men efter 1997 har ingen av bröderna Sunna beviljats koncession heller där.
1995 lägger rennäringsdelegationen fram ett förslag som går ut på att Sunna-gruppen söker medlemskap i och accepteras som medlemmar i Vittangi sameby, med viss omfördelning av betesmarker som följd och att också vissa skötesrenägare och deras renar omdirigeras till Vittangi. Förslaget genomförs inte.
1996 kräver Sunnagruppen att återfå sina ”sedvanerättigheter i Sattajärvi sameby”. De kräver också stora ersättningar för bland annat extra arbete utifrån den situation de försatts i och för uteblivna bidrag från länsstyrelsen. De uppger att deras renhjord 1986 uppgick till 3168 renar. Sommaren 1995 uppger Sunnas att de har högst 600 renar.
Länsstyrelsen svarar att sedvanerätt för koncessionssamebyar inte existerar.
2000 beslutar rennäringsdelegationen att avlysa Herberts, Lars-Görans och Per-Åkes renmärken. Beslutet måste dock tas om eftersom bröderna inte fått kännedom om det. Ett nytt beslut fattas 2002.
Bröderna Sunna överklagar det beslut som ger Georg Larsson koncession från 2001 till 2004. Länsstyrelsen argumenterar mot att Sunna ska få koncession med följande argument: 1. Koncessionsrenskötsel kännetecknas av ett samspel mellan samer och markägare och Sunna har, åtminstone i ett inledningsskede, inte för avsikt att ta emot skötesrenar. 2. Det ska finnas ett förtroende mellan koncessionshavare och samebyns övriga medlemmar. Samebyn har enhälligt och med kraft avstyrkt bröderna Sunnas ansökan. Enligt länsstyrelsens uppfattning har samebyns medlemmar, vilka främst utgörs av de markägare som håller skötesrenar i byn, ett avgörande inflytande på vem eller vilka som ska vara koncessionshavare.
Länsrätten upphäver koncessionen för Georg Larsson. Istället beviljas Herbert och Lars-Göran Sunna koncession till utgången av 2008 för 500 egna renar och 200 skötesrenar. Länsrätten menar att Georg Larssons koncessioner meddelats utifrån en felaktig tillämpning av lagen och att den tillämpningen gjort att Sunnas mist möjligheten till renskötsel i Sattajärvi sameby.
Den här domen undanröjs dock av kammarrätten den 3 juli 2003.
I ett PM 2002 inför förhandling i länsrätten skriver ordföranden för Sattajärvi bland annat:
”Det finns ett stort kulturellt och socialt inslag i denna form av renskötsel som bör beaktas. (- – -) Det gemensamma arbetet och samvaron vid rengärdor skapar ett viktigt socialt nätverk som är av nytta för orten även i andra sammanhang.” Och senare: ”Motståndet mot bröderna Sunna är kompakt.” Fortsatt: ”Genom sitt agerande (- – -) har bröderna Sunna skapat sig ett grundmurat dåligt rykte i vår och andra samebyar. Deras förtroendekapital är förbrukat för alltid. Ingen utomstående vill ha med dem att göra i renskötseln. Det beror inte på omvärldens utan på deras eget agerande.”
Georg Larsson frånträder själv sin koncession 2002. 2002-2005 beviljas Thomas Einarsson koncession i Sattajärvi.
Sunnas överklagar till länsrätten och menar att renskötselrätten avhänds den samiska befolkningen genom beslutet. Länsstyrelsen hävdar dock att Einarsson är bättre lämpad än Sunnas, eftersom dessa inte vill ta emot skötesrenar och visat ovilja att lämna in uppgifter till renlängden.
Den 26 februari 2004 ändras länsstyrelsens beslut av länsrätten i Norrbottens län, så att Einarsson får rätt att hålla 100 egna renar och 500 renar, medan Herbert och Lars-Göran Sunna var för sig får koncession på 300 egna renar och 100 skötesrenar.
Kammarrätten i Sundsvall går dock på länsstyrelsens linje i sin dom den 20 oktober 2005: Thomas Einarsson får koncession, medan Herbert och Lars-Göran Sunnas ansökningar avslås.
Beslutet överklagas och när ärendet når Kammarrätten blir beslutet den 20 oktober 2005 att häva koncessionerna för Herbert och Lars-Göran, efter att också ha nekat dem en muntlig förhandling.
För 2006 och 2007 beviljas Hans Erkki koncession. Per-Åke, Lars-Göran och Bo Sunna överklagar. Länsrätten gör dock samma bedömning som länsstyrelsen.
Hans Erkki beviljas den 19 december 2007 koncession till och med den 31 december 2010. Sunnas överklagar länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen menar att överklagan inte kommit in rätt tid, och avvisar den. Det ska dock visa sig att Hans Erkkis koncession inte kungjorts enligt reglerna, varför överklagan likväl måste anses ha inkommit i tid.
Både Hans Erkki och Lars-Göran, Bo, Stefan och Nils-Erik Sunna ansöker om koncession från 1 januari 2011. Sunnas ansökningar avslås, Erkki beviljas koncession till utgången av år 2015.
2011 ansöker Bo och Nils-Erik Sunna om att få renmärken registrerade i Sattajärvi. Sametingets beslut att avslå ansökan står sig i förvaltningsrätten i en dom 2013. 2011 meddelar också förvaltningsrätten en dom som ger Lars-Göran Sunna koncession. Denna dom ändras dock av kammarrätten i Sundsvall och Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd.
I november 2015 lämnar ordföranden Hans Holma i Muonio sameby in en ansökan om att det sista ännu registrerade renmärket i familjen Sunna från Kieksiäissvaara ska avlysas. Det är Lars-Görans. Samebyn menar att Lars-Göran inte är medlem i Muonio sameby.
Nu är det Sametinget som har hand om renmärkena. De skriver att de har inhämtat uppgifter från länsstyrelsen. Sametinget går på Muonio samebys linje och beslutar om avlysning den 13 januari 2016.
Lars-Göran Sunna överklagar och framhåller han att han är markägare inom området för koncessionsrenskötsel och det område som tidigare låg inom Sattajärvi sameby, och att han tidigare varit koncessionsinnehavare där. Han påpekar också att han aldrig ägnat sig åt något annat än renskötsel och att han så sent som hösten innan hjälpt till i renskötselarbetet i Muonio sameby. Han skriver vidare att renmärket är en del av hans civila rättigheter och att lagstöd för att angripa den rättigheten saknas.
Sametinget å sin sida hävdar att Lars-Göran Sunna inte är medlem i Muonio sameby. Handläggaren grundar sitt beslut på uppgifterna från byn, att Lars-Göran varken är koncessionsinnehavare, dess husfolk eller skötesrenägare i byn: ”Förutsättning saknas för närvarande för Ert innehav av renar och renmärke registrerat för användning i Muonio sameby. Sametinget har för avsikt att avregistrera Ert renmärke.”
Förvaltningsrätten i Luleå beslutar i maj 2016 att upphäva Sametingets beslut och anmodar Sametinget att utreda ärendet vidare. Men i början av december samma år fattar Sametinget samma beslut på nytt: Lars-Göran Sunnas renmärke ska avregistreras. Nu skriver Sametinget: ”Sametinget har inhämtat kompletterande uppgifter från Länsstyrelsen i Norrbottens län och från samebyn.” Samebyn har till Sametinget hävdat att Sunna inte har biträtt någon av koncessionsinnehavarna i samebyn. Samebyn har också uppgivit att Lars-Göran Sunna inte medges hålla skötesrenar i samebyn, så ”någon sådan grund för medlemskap finns inte heller.”
Efter en rättsprocess kommer den 3 december 2019 beslut från Högsta förvaltningsdomstolen att hovrättens dom att Lars-Göran Sunnas märke ska avlysas står fast.
