Sunday, 29 March 2009 19:31
David Jonasson från Borgafjäll har återtagit sitt språk, sydsamiskan. Från att under uppväxten bara ha kunnat enstaka ord är han numera språkarbetare och har jobbat som språklärare och sydsamisk språkkonsulent. Nu jobbar han på norska sametinget med att ta fram ett rättstavningsprogram för sydsamiska. Här berättar han sin historia om hur han gjorde sydsamiskan till sitt språk.
”Nu kan jag prata mitt språk, sydsamiska. Men det har inte alltid varit så. När jag föddes och växte upp kunde jag bara prata svenska. I min familj pratar vi svenska och i samhället har det varit så. Men min far är renskötare och han kan prata samiska, men ändå har det blivit så att när jag vuxit upp har det varit svenska vi pratat. Under min uppväxt har jag fått känslan av att det ändå är något som fattas mig. Jag är same och jag har alltid känt mig som same, jag har kunnat något ord på samiska men inte kunnat prata flytande. Jag har fått känslan av att jag måste lära mig språket. Jag vet inte riktigt hur jag fick känslan, men så är det. När jag gick gymnasiet gick jag i Arjeplog och där fick jag samiska vänner. När jag var yngre hade jag bara svenska vänner. Jag var också med på samiska ungdomsmöten och där märkte jag att andra ungdomar faktiskt kan sitt språk, de kunde nordsamiska. När jag blev vuxen kände jag att jag måste göra det här, nu har det blivit tid. Jag fick ett litet jobb i mataffären i Borgafjäll i min hemby, dit jag flyttade efter gymnasiet. Där hade jag gott om tid att läsa samiska.
När jag berättade för folk att jag ville lära mig samiska fick jag också hjälp. En lärare som undervisade barn i skolan hon hjälpte mig när genom att hon undervisade mig en timme med henne efter skoltid. Min pappa började också prata lite samiska då. Så höll jag då på i ungefär ett år. Så fort jag hade någon chans försökte jag prata, de få ord jag kunde försökte sätta ihop i fraser. Vet inte riktigt hur jag gjorde, men jag lärde mig och kunde börja prata. Då hände något stort för mig. Jag blev språkarbetare, och fick jobb som lärare. Jag fick flytta söderut, till Elgå i södra delen av Sápmi som är beläget i Norge. Jag utbildade barn samtidigt som jag själv läste på distans. Så har jag då hållit på ett tag och gått emellan olika jobb. Idag kan jag berätta om mig själv på mitt eget språk. Vad jag idag vill försöka förmedla är, vad var det som gjorde att jag lärde mig språket? Människor kan lära sig språk och samiskan kan inte vara så speciellt att inte går att lära sig. Ibland hör jag folk diskutera på det viset att det inte går att lära sig. Det är inte sant. Samiska kan man liksom vilket språk som helst lära. Vad som också var väldigt viktigt är att jag hade bestämt mig. Jag hade kommit fram till det, jag ska lära mig språket. Viljan fanns och det tror jag är det allra viktigaste, viljan. Ett sätt som jag rent praktiskt tillämpade var att jag tog alla tillfällen som gavs. Såg jag en bok som fanns på samiska köpte jag den, såg jag en artikel läste jag den. Oavsett om det var byråkratspråk eller en dikt. Hörde jag ett radioprogram på samiska lyssnade jag. Jag lät det ta tid. Jag satt och läste och försökte göra grammatiska analyser.
Ytterligare ett viktigt arbetssätt som jag tillämpade var att våga prata. Även om det blev så fel så prövade jag. Måste berätta om en som jag känner, hon kan samiska och har länge arbetat med samiskan. Hon har hjälpt mig mycket. Hon berättade om första gången hon hade pratat med mig, det var genom telefon. Jag ringde och försökte prata samiska. I efterhand har hon berättat att sedan hon lagt på luren hade hon tänkt ”men hur i all sin dar pratar han, vad var det här egentligen?” Då förstod jag hur lite jag egentligen kunde prata. När jag hade jobbat ett år, hållit på med språket och hon träffade mig igen, då hade jag blivit lite bättre. Jag har pratat samiska ända sedan jag inte kunde prata samiska. Jag tror att det är det enda sättet man måste arbeta efter om man ska lära sig prata. Det som också varit viktigt är alla som stått runt mig och sagt ”vad bra att du gör det här, vad bra att du försöker”. Det är något som varit väldigt viktigt för mig. Att få känslan och bekräftelsen utifrån att det man gör är viktigt och bra. Det är också viktigt att man får ett jobb med det här, att man klarar sig ekonomiskt och kan leva på det här. Jag tror det är de här sakerna som gjorde att jag kunde lära mig språket, men jag är inte helt säker. De kan också vara fler.
Översättning: DAVID JONASSON
