Processer tar tid. Hör jag en enda politiker till säga det, så skriker jag. Vem bestämmer vilket uttryck som makthavare under en tidsperiod ska tävla i att upprepa flest gånger? Länge har det varit ”det är problematiskt”. Och: ”Jag hör vad du säger”, ofta med fortsättningen: ”…och tar det till mig”. Och så nu: ”Processer tar tid.” Jag vet, tänker jag surt. Ni har försökt utradera en kultur i flera hundra år. Och för dem av er som verkligen vill försöka vända skutan nu, så är så klart kolonialstaten Sverige ett jätteskepp, med tuuung last, att försöka gira. Så visst tar det tid. Men ändå: För ett folk som väntat så länge på att det ska gå åt rätt håll, så är det faktiskt ett hån att upprepa de där orden: Processer tar tid.
UNDER VÅREN har konflikten kring skoterkörning och skoterförbudsområden i samband med renkalvning i Kiruna blivit offentlig för hela landet genom SVT:s Opinion Live. Kirunas kommunalråd Gunnar Selberg fällde dessutom, i Aftonbladet, det numera klassiska citatet: ”Renarna är inte viktigare än människor, det är de bara inte.” Det citatet säger så mycket om varför världen ser ut som den gör (och obs, med det menas inte att Gunnar Selberg styr världen).
Selberg lyckades för övrigt föra in TV-debatten till att handla om rättighetsskillnader mellan både renskötande och icke renskötande samer, och renskötande samer och ickesamer. Debatten blev dubbelspårig och underlig.
Till det underliga hör att samer som inte tillhör samebyarna riskerar att framstå som att de har mer gemensamt med ett skoterfanatiskt kommunalråd i Kiruna, än med samer – ibland släktingar – i samebyarna. Jag tyckte visserligen att jag hörde Håkan Jonsson försöka få fram att han hade stor förståelse för både fritidsskoteråkarna och renskötseln. Men på något vis landar debatten ändå i att han och andra samer utanför byarna är på samma sida som Selberg och skoterföreningens ordförande. Det skaver.
Det finns till och med ett exempel där det är inarbetat i regelverket att samer som inte är medlemmar i samebyarna ska representeras av (ickesamiska) makthavare som skövlar samiska kulturmarker och sabbar samiska näringar, nämligen i förvaltningen av världsarvet Laponia. I Laponiatjuottjudus, representeras samebyarna genom föreningen Mijá ednam. Men samer som utanför samebyarna representeras av kommunen, som i värsta fall driver en politik på kontrakurs mot samiska intressen. Ska det vara så omöjligt att få till en lösning där samer utanför samebyarna också representeras av andra samer, vare sig dessa senare är i eller utanför byarna?
FÖRRESTEN, ETT ANNAT väldigt populärt uttryck när det kommer till samiska frågor lyder: ”Kunskaperna saknas”. Med risk för att verka radikal, men allvarligt talat: Om man gjort anspråk på att kolonisera Sáme ednam och att bestämma över det samiska folket genom beslut och lagstiftning under sekler, så är väl det minsta man kan begära att man vet vad man pratar om? Annars är ju ett alternativ att släppa de frågorna till dem som faktiskt har kunskapen. Ni fattar vilka jag menar. Jag ett annat förslag också: Läs Samefolket! Varje nummer innehåller kunskapshöjargaranti.
Hávsskes giesse!
