Värde, en gång till…

Friday, 26 October 2012 22:19
Ett värde följer människan från födelsen av och till den tid då människans hydda läggs i jorden. Alla har samma värde, även om människosläktet har lärt sig själv att förflytta och värdera även människans värde.

Men vad har hänt med värdet? Ingenting, om man ser på frågan som en helhet. Men om man i vardagen och i situationsbestämda förhållanden försöker att svara på denna fråga, så är situationen alldeles annorlunda. I dag är det som om vi har en sorts rättighet att värdera, och i några fall även att döma, varje enskild människa och till denne ge ett “värde” eller frånta denne “värdet”.

Detta är en elak tradition, både bland samer och icke-samer. Till största delen vill vi tro att samerna är så toleranta och goda människor, och att det alltid är samerna som blir förtryckta. Vi orkar inte riktigt att ta in att även samer är rasister och förtryckare. Men av efarenhet vet vi att samer inte är bättre människor än andra människor.

Några samer vill upprepa att han/hon är den människan som icke-samer alltid hånar och håller för att vara ond. Samerna själva är som den folkgrupp som har lyckats bäst i denna värld. Dom har heller inte varit i krig och har aldrig tagit vapen i sin hand.

Men, historien visar, att samerna har varit i krig, har kämpat med vapen, har dödat andra och även varit elaka mot andra folkgrupper. Varför vi inte får läsa om detta i samehistorierna är på grund av historieskrivarnas dåliga kunskap om sitt eget folk. Och i tillägg på grund av en stark myt, som berättar att samerna är ett fridfullt folk.

Den värsta förtryckaren mot samerna är samerna själva, men berätta nu inte detta till någon…

En intressant fråga blir varför vi inte får höra att samerna måste förbättra sig eller varför samerna inte behöver att ta bort elaka traditioner? Förklaringen till detta är självklart att samerna är ju så goda människor och goda människor har ju inga behov av några förändringar. En sådan myt befrämjar inget. Den fördärvar utvecklingen.

Stig Riemmbe Gälok

Bild av Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör