Begreppet rikt liv används ofta, men vad betyder det i praktiken? I en tid av klimatförändringar, samhällspress och oro väcks frågor om gemenskap, naturens värden och hur vi mäter livets rikedom.
Hösten har klivit in. Visst är det ändå lite fascinerande hur kvicksilvret på termometern sjunker, som att naturen förbereder sig för vila. Fast det blir kallare klär naturen sig i varmare färger. Ibland får man stanna upp, hitta perspektiven och ta emot den där varma kramen. Kanske finns något i det för oss att lära. Mitt bland skollämningar, jobb och allt som livet innebär är det okej att stanna upp. Och jag är glad att just du har stannat upp, att du sitter här och läser denna text och tar dig tiden att fylla på.
Varannan person man försöker nå nu är i skogarna på jakt – en tid av gemenskap. Trots att liv tar slut finns det något i att hålla fast vid det egna ansvaret. Jakten och fisket är fortsatt en fundamental del av vår gemensamma grund. Kontrasten är tydlig mot den inplastade filén i butiken, där en gris levt hela sitt liv instängd. Tacksamheten finns där över att vi faktiskt lever våra liv på bekostnad av någon annans, men också över att djuren vi jagar levt fria liv i en, förhoppningsvis, fortsatt vacker natur.
Och visst är det det vi vill, att få leva rika liv på en vacker plats. Men vad är egentligen ett rikt liv? Debatten om kyrkans skogsbruk står inför ett avgörande. Än en gång står urfolksrätten mot ekonomiska intressen. I det offentliga samtalet beskrivs den inte som en rättighet, utan som några individers intresse i motsats till det svenska folkets intresse. Samtidigt hör vi om golfströmmens hotande kollaps. Jorden skriker efter barmhärtighet och kärlek. Vi vet att urfolks relation till naturen hade kunnat vara den varmaste kram jorden fått. Vilken väg väljer Svenska kyrkan och vilka konsekvenser får det beslutet för framtiden?
Vi står inför omval, i ett samiskt samhälle där vi ofta debatterar mot varandra fast vi i grunden vill samma sak. Vi önskar alla en plats där identiteten inte är en fråga om kamp. Den borde vara en självklarhet, tillräcklig som den är. Samtidigt påminns vi om svårigheter, som den färska rapporten om försvinnanden av urfolkskvinnor, eller hur LKAB:s stora fest i Kiruna plötsligt vändes till beskedet om hur en hel stad fortsatt offras för Sveriges vinstintressen.
Det är mycket som är svårt. Men låt oss också se framåt, mot det som är hoppfullt. Vi behöver en god grund att stå på för att en dag kunna bygga allt det vackra som jag tror ligger framför oss. I detta nummer får du bland annat läsa om arkitektstuderande Kalle Bexelius kandidatarbete, där han vill skapa en mötesplats över generationer. Samisk opera har premiär, Ubmejes äldregrupp åker på busstur och Katarina Barruk har tagit umesamiskan till en av världens finare scener där hon hyllades med stående ovationer på Royal Albert Hall på en BBC Proms-konsert. Ja, du har mycket att se fram emot i detta nummer.
Året fortsätter. Från säsong till säsong och kanske vill jag framförallt påminna dig om att ta hand om människorna runt dig. Kliv in i konversationer med hjärtat i fred och ha tillit till att viljan att förstå, att välja att ”snälltolka” kan försona och ta oss framåt tillsammans.
