Hjärntröttheten spökade när jag, en dinosaurie till journalist som ofta fortfarande använder block och penna, hade glömt mina enkla verktyg hemma. Jag rotade långt ner i ryggsäcken och minsann, där låg en fungerande penna och en liten svart anteckningsbok som inte varit använd på 13 år. I boken har en annan handstil än min gjort en dagboksanteckning från Kanada: ”Kanadensiska toaletter förbrukar enorma mängder vatten vid varje spolning. Allt kastas ner i vattenvirveln, ingen källsortering.”
ANTECKNINGEN blir en tydlig bild av västerländska överdrifter och oreflekterat miljösvineri. Och nu grinar konsekvenserna oss i ansiktet. Skogen som borde vara en euforisk symfoni av kvitter och sång är så mycket tystare, men lövsprickningen har börjat rekordtidigt och barmarken bredde ut sig långt innan vi hann lyfta blicken mot midnattssolen. Hararna skuttar i skrivande stund omkring i sin kritvita dräkt, dömda till missanpassaning i den nya tiden.
OCH SAMTIDIGT som vår tids vansinne visar sig i skogens stumhet och förvriden årstidsrytm, så måste vi ägna vardagen åt att parera kommentarsfält i sociala medier och politiker som vill skadskjuta renskötseln så hårt att även den riskerar utrotning. Lokala politiker som söker väljarnas förtroende lånar sig till ledarskribenter som gnuggar händerna över det kanske enda samiska alibi de har hittat.
DET ÄR svårt att hinna, svårt att orka. För första gången tvingades jag för en tid sedan fatta beslutet att begränsa kommentarsmöjligheterna på Samefolkets sociala medier. Inom loppet av några timmar ökade antalet kommentarer dramatiskt. En stor andel av dem utgjorde ifrågasättanden av samisk rätt och insinuerade att renskötare är samvetslösa bidragstagare. Jag såg en digital kolonisation, där majoriteten med sin självpåtagna rätt tränger sig in i och vill ta över rum där de inte ska vara om de inte kan bete sig med ödmjukhet.
I DEN här tillvaron av ifrågasättanden är det viktigare än någonsin med journalistisk mångfald. Och den som läser det här numret av Samefolket får massor av läsning: Författardebutanten Lill-Tove Fredriksen berättar om sin uppväxt, riksdagspartierna redogör för sin inställning till modersmålsundervisning och vi berättar om nya böcker. Till exempel, så har Elina Nygård och Malin Lantto tillsammans skapat ett sagoäventyr av samiska fågelmyter. Och det slår mig med skräck: Tänk om fåglarna i vår värld på riktigt blir till sagoväsen jämställda med vättar, älvor och troll i nordisk folktro. Är det verkligen vägen vi vill gå?
Åsa Lindstrand
