Bilderna på de dödade renarna med halsen avskuren förföljer mig in i natten. Det går någon dag. Drönarbilder på en lastbil som flera hundra meter kör i full fart bakom en renskock börjar cirkulera. I stort sett samtidigt sprids en film där unga bilförare bländar renar för att sedan skrattande köra på dem. Nej, jag har inte tittat mer än någon sekund, och inte heller hört. Det räcker med själva beskrivningen för att jag inte ska kunna freda mig.
I BAKGRUNDEN av allt detta ekar ljudet av vrålande fordon i västerbottensskogarna. Det är ett hatets och rasismens eko. Ett eko från århundraden där en stat har legitimerat, eller till och med dirigerat, inställningen att samer, deras marker och deras djur kan hanteras efter behag. Ingen ska tro att det inte hänger ihop. Det finns ett sammanhang. Ett skitigt sammanhang av statligt sanktionerade hatbrott.
DET FINNS också ett ansvar, en skuld, på andra nivåer: Hos individer, föräldrar, skolan, föreningslivet. Hur kommer det sig att människor fostras in i att det är okej att plåga renar och hata samer? Vad är det för normer och värderingar som frodas där ute i skogarna? Det som händer är otäckt och oacceptabelt. Verklig moral och empati förutsätter förmodligen varandra. De som gör sånt här har ingetdera.
NÄR JAG såg att polisen utredde de först dödade renarna som skadegörelse kände jag den stora tröttheten komma. Skadegörelse? För levande varelser? Så naivt av mig att hoppas att det skulle utredas som djurplågeri, hets mot folkgrupp, eller kanske till och med jaktbrott, eller vad tusan som helst som åtminstone signalerar ett allvar.
DET ÄR ALLTSÅ Svenska rallyt som har fått hatet att peaka den här gången. Ni kan själva värdera vad som står mot varandra. På ena sidan ett klimatvidrigt tre dagar långt jippo. På den andra sidan står djurvälfärd och en över lång tid hållbar urfolksnäring. De renskötare som får sina djur avrättade är kommuninvånare och länsinvånare. De finns kvar, har sina barn i skolorna och fortsätter betala skatt och bidra till samhällslivet efter att motorerna har tystnat. Kommuner och andra myndigheter ska stå upp för dem, både innan, under och efter konfliktskapande events, om dessa alls ska genomföras.
SAMEFOLKET kommer att återkomma till det som hände i rallyts spår. I det här numret finns mycket annan bra och viktig läsning. Nils-Johan Päiviö är en person med många berättelser och tankar att förmedla. Läs porträttet på honom. Vi har varit på Sametingets sista plenum innan valet i maj. Där var det en hel del starka känslor. Och så har det varit Jokkmokks marknad. En välbehövlig mötesplats där den samiska kulturen fick vara den norm som den rimligen alltid borde vara i Sábme.
VI HOPPAS att ni läsare börjar hitta till Samefolket Digital. Om inte, gå in på samefolket.se eller leta upp mobilappen och följ instruktionerna. På så vis får du tillgång till din tidning långt innan den kommer i pappersform.
