Samhällskritik i klubbformat

Thursday, 04 December 2014 21:36
FÖRESTÄLLNING Med hip-hop, jojk och poesi levererar de orädda och kompromisslösa systrarna både personliga tankar och svidande samhällskritik. Mimie och Maxida Märaks föreställning Under asfalten ett fjäll är lika mycket en röjig konsert som ett viktigt och nyskapande bidrag i samhällsdebatten.

TEXT OCH FOTO KATARINA HÄLLGREN

De är ett kreativt syskonpar, Mimie och Maxida. Det turnerar var och en för sig, Maxida som sångerska, rappare och jojkare, Mimie som poetry-slamdrottning. Tidigare i år gick de ihop och utformade föreställningen Under asfalten ett fjäll och har sedan augusti turnerat runt om i Sápmi, på skolor, kaféer, utomhus, inomhus.

Jag har turen att se deras föreställning i samband med Sápmi Prides klubbkväll i Kiruna. Tur för att Under asfalten ett fjäll gör sig nog mest rättvisa på kvällstid i klubbmiljö.

Maxida, som det senaste året figurerat på såväl klubbscener som på kulturevenemang, producerar musik i en sällan sinande ström. I kombination med Mimies slagkraftiga spoken words blir det en medryckande mix av hip-hop, skämtsamma samtal dem emellan och samhällssatir med allvar.

DE HAR URFOLKSPERSPEKTIVET i centrum och i bakgrundsmusiken pumpar med jämna mellanrum frasen ”Never shut up my native”.

De varvar mellan att vara personliga och att ge käftsmällar till gruvbolag och näthatare. Personligt när Mimie med sitt snabba ordvrickande, berättar vad hennes syster betyder för henne. En kaxig käftsmäll när Maxida rappar med adressat till dem som näthatar henne: ”du kan säga vad du vill om mig, hitta på en saga, skriv en fucking dikt om mig”.

De har kritiserats för att sprida propaganda bland skolelever, främst när de gjorde skolföreställningar i Jokkmokk. Kritiken ger systrarna bara mer energi och styrka, och deras orädda attityd är befriande.

Det enda som man skulle kunna anmärka på är att det blir lite samma sak genom hela föreställningen, ett högt tempo och snarlika beats. Jag hade gärna hört en och annan traditionell jojk av Maxida, som är en duktig jojkare, för att bryta av det höga tempot. Det hade nog gjort att titelns fantastiska budskap lyfts fram ännu mer.

Bild av Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör