Jag godtar inte ursäkten från Svenska kyrkan
Söndag den 23 oktober var jag i Luleå på Sagastallamat 2 och blev känslomässigt berörd på flera sätt, både positivt och negativt. Det positiva var att Svenska Kyrkan bad om ursäkt för oförrätter som skett under flera hundra år mot det samiska folket. Men det som gjorde mig känslomässigt illa berörd och kränkt var att ursäkten inte verkar gälla alla samer. Faktum är att det lulesamiska var så gott som osynliggjort, och detta gjorde att hemresan blev tung och inte glädjefull som den borde ha varit
I TRADITIONELLT lulesamiskt område som Luleå, saknades en representant från lulesamiskt håll i den så kallade innersta ringen. Således så lästes ej någon lulesamisk text upp av någon lulesamisk representant. Det enda som fanns var översättning av text till lulesamiska i gudstjänstprogrammet.
FÖR MIG känns det nu som att ursäkten blev en pappersprodukt, utan förankring i verkligheten, i avsikt att Svenska Kyrkan kan fortsätta med kolonisering, förtryck och framför allt så splittring i det samiska folket med gott samvete. Och jag vill ställa följande frågor till Ärkebiskop Antje Jackelén och Biskop Åsa i Luleå stift: Hur kan Svenska Kyrkan, som berättar så stolt att dom ska göra upp med sin historia och be om ursäkt till samerna, exkludera vissa samer från ursäkten? Hur har planeringen skett när det gäller det lulesamiska språket? Hade ingen av dem som planerade kännedom om våra språkvariteer inom Sábme? När och hur ska Svenska Kyrkan, för att återupprätta förtroendet för Svenska Kyrkan, be den lulesamiska befolkningen om ursäkt?
DETTA VISAR att jag i mitt uppdrag som ordförande för kyrkorådet i Jokkmokk kommer ha en stor och tung uppgift framför mig att förvalta det lulesamiska språket i Svenska Kyrkan
MÅN LAV julevsábme ja iv vadde jali miededá ándagisáv Sveriká girkkos
Lars Ivan Tuolja
