Nya chefen vill höja Ájttes status

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Elisabeth Pirak Kuoljok är chef på Ájtte museum de närmaste tre åren. Hon ser en utmaning i att museet står inför ett generationsskifte och skulle önska en större och säkrare finansiering för verksamheten. Och hon vill gärna se att Ájtte blir ett så kallat centralmuseum med ansvar för samisk kultur. 

Efter en flera år lång rekryteringsprocess blev det under hösten beslutat att Elisabeth Pirak Kuoljok blir museichef på Ájtte de närmaste tre åren. Men den nya chefen är inte så ny. Hon har redan haft jobbet i två och halvt år medan styrelsen har sökt efter ny museichef. Under den tiden har hon också varit museets ekonom, ett jobb hon hade redan innan. På frågan om hon är en ofrivillig chef, svarar Elisabeth Pirak Kuoljok att från början var hon det, men att det nu känns bra.

– Det ger ju en legitimitet åt jobbet att veta att det är det här som gäller de närmaste tre åren. Det blir lättare att fatta beslut, säger hon.

ENLIGT ELISABETH PIRAK KUOLJOK står Ájtte inför ett generationsskifte. Flera personer med specialkompetens kommer att gå i pension de närmaste åren. Ett strategiskt arbete med att se över tjänstebeskrivningar inför nyrekryteringar behöver därför påbörjas. En stor del av Elisabeth Pirak Kuoljoks jobb framöver kommer också att handla om finansieringen.

Elisabeth Pirak Kuoljok är Ájtte museums chef de närmaste tre åren.

– Vi får idag största delen av våra intäkter från de så kallade sjöfallspengarna, det vill säga från Vattenfall. Det handlar om cirka tio miljoner kronor per år. Men Vattenfall är idag ett vinstdrivande bolag, så när det avtalet löper ut om tio år vet man inte vad som händer. Dessutom regleras de pengarna utifrån konsumentprisindex, så blir det ett dåligt år minskar de. Från staten får vi idag 1,5 miljoner kronor. 

Nämnas i det sammanhanget kan att Jokkmokks kommun går in med nästan lika mycket pengar som staten, nämligen 1,25 miljoner. Av de är 250 000 kronor öronmärkta till fjällträdgården.

För att få både ett större och säkrare statligt anslag skulle Elisabeth Pirak Kuoljok gärna se att Ájtte blev ett centralt museum med ansvar för samisk kultur.

– Jag vill höja Ájttes status till att bli ett nationellt centralmuseum. Där kommer också repatrieringsfrågan in, säger hon.

NÄR DET GÄLLER innehållet i museet säger Elisabeth Pirak Kuoljok att flera av deras utställningar skulle behöva dammas av och förnyas. Museets utställningsplan ska därför ses över. I det arbetet ingår att titta på hur nya upplevelser kan föras in i utställningarna. Också hur det samiska språket ska synas är en fråga för framtiden. Ett gammalt beslut säger att lulesamiskan ska ha företräde på museet.

– Alla i Sápmi känna sig välkomna här och därför bör alla de samiska språken vara synliga. Vi har bland annat fått kritik från sydsamiskt håll för att deras språk inte syns, samtidigt som den lulesamiska ortsbefolkningen känner oro för sitt språk och vill att lulesamiskan ska prioriteras. 

ELISABETH PIRAK KUOLJOK är född och uppvuxen i Jokkmokk och har sina rötter på pappa Lars sida i Luovvaluokta. Mamma Astrids släkt är från Vilhelminaområdet. I samband med dåliga år och tvångsförflyttningar tvingades de bli bofasta och slog sig ner i Åsele. Elisabeth bodde under många år i Umeå, men så småningom ville maken hemåt och familjen, då också med två döttrar, flyttade norrut. Jokkmokks museum som senare blev Ájtte var på många sätt en hemvist för pappa Lars, där han bland annat höll sina årliga succéframträdanden under Jokkmokks marknad tillsammans med Johan Märak, Nils Tomas Parfa och Lars Guttorm Blind. 

– Min syster Katarina minns bättre än jag hur det var här på museet när vi var små, och när hon berättar gör det att jag också minns mer. Jag tror nog att pappa ler i sin himmel över att jag har fått det här jobbet, säger Elisabeth Pirak Kuoljok. 

TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND

Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör