Monday, 04 July 2016 09:13
Bokförlaget Opal
Mycket har skrivits om samer men troligen aldrig en fantasybok om en samisk tonårstjej som är närmast att likna en kvinnlig Harry Potter med oanade magiska krafter och sorglig familjehistoria i ryggsäcken. Än mindre sannolikt är att det tidigare har funnits en litterär Voldemort eller Nemesis i skepnaden av en Stefan Mikaelsson-persona, som har nästlat till sig posten som ordförande i Sametinget för att uppnå sina mörkaste mål. Allt detta är dock verklighet i Charlotte Cederlunds debutroman Middagsmörker som utspelar sig i byn Idijärvi, en avskild plats i de djupaste norrländska skogarna. Man får följa bokens huvudperson Áili Sunna som återvänder till denna gudsförgätna by för att bo hos sin morfar Egel. Hon är där för att få en omstart på sitt liv efter att ha blivit föräldralös. Áili möter ett samhälle där det är svårt att bli accepterad som same och där hon får gliringar om att inte vara äkta same då hon saknar språket. Hennes stora trygghet blir hennes morfarsmor Ráijá som tar henne till sitt hjärta och som berättar om den gamla samiska sägnen om borri noaidi, de onda nåjderna, som är ute efter att få spilla blod. Det dröjer inte länge innan Áili upplever underliga saker i byn som de återkommande mardrömmarna om björnar som jagar henne, dragningskraften till den heliga stenen vid sjön Idijärvi och den vita vargen som följer henne. Efter diverse förvecklingar får Áili sin förklaring till de märkliga händelserna. Det pågår en kamp mellan de onda nåjderna och de goda andarna där Áili är den utvalda som ska strida för att förhindra ett blodbad i Sápmi. Hon måste dock besegra den främsta av de onda, nämligen Birki Omma som också råkar vara Sametingets ordförande.
Boken har lyckats prickat in de vanligaste klichérna i genren, nämligen om den missanpassade huvudkaraktären med taskig självkänsla men som visar sig vara den utvalde med nästintill gudomligt uppdrag. Det är svårt att inte dra paralleller till Harry Potter även om besvärjelserna och Hogwart saknas. Charlotte Cederlund skriver med ett närvarande språk, där man som läsare nästan känner den kärva kylan och de sprakande norrskenen i Idijärvi. Hon väver in den historiska och nutida utsattheten som samer får utstå såsom lapphat och fråntagna markrättigheter som en del i historien. Hon värjer sig inte heller för att problematisera det svåra med att accepteras av den samiska gemenskapen. Om hur kulturella markörer kan skapa motsättningar inom en minoritetsgrupp. Det är roligt att se hur författaren väver in samiska ord och små korta konversationer på samiska i sitt skrivande. Det ökar berättelsens äkthet och skapar närhet till bokens karaktärer. Fast djävulen sitter i detaljerna och det gör att handlingen skaver på sina ställen. Författaren hade tjänat på att göra en bättre research om det samiska. För magin bryts en smula då man som läsare upptäcker att sameby inte är lika med en ekonomisk förening utan bara byn Idijärvi. Det kan också kännas märkligt att en handling som uppenbarligen utspelar sig i nordsamiskt område har karaktärer som heter både Kuoljok och Rimpi men å andra sidan är det väl det som är fiktionens charm. Vissa stereotypa karaktärsdrag hade gärna fått utebli såsom den tystlåtne morfadern med jo-läten. Fast sammantaget lyckas Charlotte Cederlund att hålla samman sin historia och för genren funkar den samiska mytologin bra även om det innefattar en besatt sametingsordförande.
HENRIK BLIND
ÖVERSÄTTNING MILIANA BAER
