Hon har inte fyllt 21 men redan vunnit tre novelltävlingar. Kanske hänger det ihop med att hon var författare redan innan hon kunde skriva. En av hennes första sagor var om en jordgubbe som for på äventyr. Den och många andra skrev hennes föräldrar ner.
TEXT PIA SJÖGREN FOTO REBECCA LUNDH
– Jag skrev ofta om djur, inte så ofta om människor. Det är jättekul att vi har kvar många av mina ”böcker”. Jag ritade också, säger Moa Backe Åstot.
Nu går hon sin första författarskola, Skriv! – Projekt: Skönlitteratur på distans vid Jakobsbergs folkhögskola i Stockholm. Det är halvfartstudier. På den andra halvan pluggar hon lulesamiska vid Umeå universitet, också det på distans. Och efter många noveller skriver Moa nu på sin första roman. Varje vecka ska hon skicka ungefär tio A4-sidor till sin grupp för respons.
– När jag var yngre skrev jag när jag hade lust. Det gick upp och ner i perioder. Det är ju inte alltid man är sugen, så nu är jag tvungen att styra upp det.
Två sidor om dagen har hon bestämt sig för att hon ska skriva. Kör hon fast så läser hon en stund. Det är, säger hon, bästa sättet att komma loss. Alltid ger det någon inspiration.
– När jag var yngre läste jag väldigt mycket böcker hela tiden. På senare år har jag inte hunnit, men nu tar jag tag i det igen och läser en stund varje morgon. Att läsa föder skrivande för mig.
MOAS VINNANDE novell heter En liten röd droppe. ”Med språklig enkelhet och en känsla för detaljer berättar Moa Backe Åstot…” skriver juryn om historien om sommarens rengärde med storebror och áhkko, där Ella känner sig utanför och fel:
”Ella stod och stirrade tills áhkko drog upp stängslet ytterligare åt henne, och Ella kröp. Jackan fastnade i en stålsträng, byxan blev brun. Kanske skulle man äntligen se att hon var en av dem. Ella sträckte sig efter áhkkos hand när hon själv kommit upp på fötter, utan respons; áhkko klarade sig alltid själv.”
Unna ruoppsis goajkko publicerades på lulesamiska i Nuorat 4/18 och finns på svenska på Nuorats hemsida.
– Det kändes så rätt att läsa novellen översatt till samiska. Språket betyder mycket för mig och hör till där i rengärdet.
Moa vill skriva skönlitterärt på samiska i framtiden. Hittills gör hon det i dagboken.
– Där skriver jag vad jag gör och behöver inte tänka på att hitta på karaktärer och en berättelse. Jag tycker om att skriva om relationer och starka känslor. Det känns ju väldigt personligt även om det inte handlar om mig.
Från början kan det, säger hon, vara svårt att låta andra läsa, även om allt är påhittat.
Moas tips är att låta bara en person som man litar på läsa ens texter. Eller också helt tvärtom, be någon man inte känner alls, till exempel via facebookgruppen Författare söker testläsare.
Moas skrivtips
1. Skriv det du vill. Och ja, man får härmas. Någonstans hittar man så småningom sin egen röst.
2. Läs mycket. Mycket.
3. Prata med andra som skriver.
Moas lästips
– Jag läser gärna böcker som handlar om unga människor och relationer, så här några boktips:
Alla böcker av Ann-Helén Laestadius. Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Som stjärnor i natten av Jennifer Niven. Du, bara av Anna Ahlund
Moas lyssningstips
– När jag skriver hör jag ofta på Sofia Jannok. När hon sjunger på samiska och jojkar så kommer jag in i den samiska känslan och tänket. B
