Friday, 26 October 2012 22:17
BIEJVIEH Ambitionen är att bli en samisk mötesplats och samtidigt synliggöra den samiska kulturen i Lycksele kommun. I slutet på september arrangerades därför Biejvieh, samiska dagar i Lycksele som innehöll alltifrån konst, musik, föreläsning och mat. Och framförallt, personliga möten.
Text och foto KATARINA HÄLLGREN
Lycksele har under några års tid arrangerat samisk vecka på vårvintern, närmare bestämt veckan innan Ubmejen biejvieh, samiska veckan i Umeå. Konkurrensen har varit för hård när det gäller att locka såväl besökare som dragplåster. Sameföreningen tvingades tänka om och valde att förlägga veckan till hösten istället, då det inte finns så många samiska arrangemang att konkurrera med.
Anne Wuolab har varit sameföreningens projektledare för de samiska dagarna och hon förklarar syftet med satsningen.
Vi vill skapa en ny arena och en lokal mötesplats. Vi har inte ambitionen att bli en variant av festivalen Riddu Riddu. Istället vill vi hålla det på en lokal nivå.
Veckan invigdes med utställningen Klur av Joar Nango och Silje Figenschou Thoresen och under resten av veckan bjöds det på bland annat en samiskinspirerad supé av kocken Kristoffer Åström, föreläsning om det samiska kulturarvet med Birgitta Fossum, konstutställning med Anders Sunna, konserter med både Pia-Maria Holmgren och Katarina Barruk.
EFTERSOM SENARE halvan av de samiska dagarna sammanföll med Lycksele marknad arrangerades en minimarknad vid sidan av själva marknadsområdet. Där fanns en lavvu med fikaservering och sittplatser ute runt elden, en provisorisk hage med tamrenar och möjligheten att prova på att kasta lasso på renhorn.
Vi satsar mest på kultur och vill ge besökarna en kulturupplevelse som innefattar mat, musik och livsstil, berättar Anne Wuolab som är mycket nöjd över alla planer faktiskt blivit verklighet till slut.
Mikael Jakobsson, ordförande för Lycksele sameförening, poängterar att man genom de samiska dagarna vill få tillbaka Lycksele på kartan som den självklara samiska samlingsplats som Lycksele en gång varit.
Jag vet inte varför det inte är så längre, men på 60- och 70-talet var det ganska skamligt att vara same och Västerbotten har haft en ganska trist utveckling när det gäller att synliggöra det samiska.
Dock, menar han, att det de senaste åren skett en attitydförändring i kommunen och bemötandet gentemot samer har förbättrats. Nu hoppas sameföreningen att det årligt återkommande arrangemanget sakta men säkert ska växa i lagom takt, utan att förlora den lokala prägeln.
Bildtext: Anne Wuolab, sameföreningens projektledare och Mikael Jakobsson, ordförande för Lycksele sameförening, var nöjda med uppslutningen på de samiska dagarna.
