Friday, 23 October 2015 23:25
NY FILM Glada hälsningar från Missångerträsk Manus Martina Haag/Lars ”Vasa Johansson, Regi Lisa Siwe Yellowbird
En stockholmstjej, singel och desperat efter att få ett barn, träffar efter vissa förvecklingar en renskötarkille och tycke uppstår – så småningom. Glada hälsningar från Missångerträsk baseras på boken med samma namn, av författaren och skådespelaren Martina Haag. I filmen spelar hon själv huvudrollen som Nadia, en singeltjej från Stockholms innerstad som drömmer om barn. Tiden håller dock på att rinna ifrån henne och när adoptionsbyrån aviserar ändrade regler för adoption, där hon väntat i 85 veckor, uppstår panik. Samtidigt sliter hennes syster med tre barn och ett äktenskap i norrbottniska Missångerträsk. När hon försöker rädda äktenskapet genom en utlandsresa kallar hon på systern Nadia och utlovar en blivande man i belöning. Gifter man sig inom 30 dagar finns nämligen ett kryphål i adoptionsbyrån regeländring. Väl uppe i norr avlöser förvecklingarna givetvis varandra. Nadias roll är att ta hand om systerns rullstolsburna och buttra svärfar, spelad av en Bert-Åke Varg i högform. Killen han presenterar för Nadia, renskötaren Jocke Vardo (Ola Rapace) är inte alls samma kille som systern lovat henne. Jocke är en tillknäppt butter renskötare som råkar ut för en äktenskapstörstande, barnsugen stockholmare med fördomar som hon inte själv vet att hon har.
Ola Rapace, som gör sin första komedi, är trovärdig som den tystlåtne renskötaren som blivit bränd av ett tidigare förhållande. Rollkaraktären Nadia är urtypen för en fördomsfull storstadstjej, men det blir en bra balans mellan de båda.
Martina Haag är, bara med filmens tema, ute på djupt vatten när hon försöker skildra en kärlekshistoria mellan en renskötare och en stockholmstjej. Mina farhågor att det skulle bli buskis kom som tur var på skam. Det märks också att det funnits samer i inspelningsteamet som antagligen styrt upp saker här och där. Risken är däremot att de fördomar som lyfts fram kommer att missuppfattas av besökarna i landets biosalonger, av den enkla anledningen att de flesta vet så lite om samer.
Premiärvisningen är givetvis speciell. Förväntningarna är höga i Jokkmokk, där stora delar av filmen spelats in, och skratten ekar högt i salongen av igenkänning på flera nivåer.
Det kanske inte är årets film, men det är i första hand en romantisk komedi som gör ett försök att synliggöra fördomar på ett humoristiskt sätt. Visst finns det saker att anmärka på. Exempelvis att Jocke Vardo inte bär mössa under besöket på Jokkmokks marknad. Trots klimatförändringar finns det ingen risk att en renskötare skulle välja bort huvudbonad i februari. Galna järvar som attackerar människor känns också en smula osannolikt. Och det är ytterst ovanligt att ha en het kärleksstund under bar himmel på ett fjäll mitt i vintern. Men film är väl å andra sidan inte helt och hållet på riktigt.
Katarina Hällgren
