Behövs en samisk kulturkritik? Det var en av de frågor som lyftes när KulturSápmi ägde rum i Jåhkåmåhkke. En träff som samlar kulturarbetare från olika håll i Sápmi till samtal och umgänge.
TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND
Efter mingel på Ájtte museum var det dags för Kultur Sápmi att börja prata allvar. Panelen under det första samtalet fördes mellan Outi Pieski och Fredrik Prost med Lea Simma som moderator under rubriken Maid jáhkát lea ilá mannit máhcahit? Det kom att
handla en hel del om museernas roll i det samiska samhället. Panelen var enig om att ett stort arbete med att samla in samiska föremål i förskingringen och se till att de kommer till glädje för samer ligger framför museerna. Och om föremålen ska göra det måste museerna förändras, menar Fredrik Prost.
– De behöver bli en mötesplats, en samlingsplats där det också finns en länk bakåt i tiden.
Outi Pieski fyllde i med att det är intressant att tänka på vad de samiska museerna är. Hon vill se dem som en levande plats för den levande samiska kulturen.
– Allt går tillbaka till markerna., särskilt nu när en miljökris råder. Vilket är det hållbara sättet att leva på, vad vill vi bevara för framtiden och hur?
Fredrik Prost framhåller att självförsörjning är något viktigt att bevara för framtiden. Och här finns det, säger han, mycket att hämta ur den tidigare religionen, som ger vägledning och råd.
– Det är mycket som borde återtas, konstaterade han och lade till att dagens sätt, även bland samer, inte är särskilt hållbart.
ATT DET samiska livet och kulturen är starkt kopplad till markerna framförs allt oftare. Under själva öppnandet betonade artisten Katarina Rimpi de traditionella samiska synsätten på allt som besjälat och det självklara i att det finns en övre och en undre värld. Sametingets kulturnämnds ordförande Stefan Larsson inledde sitt tal på umesamiska, innan han övergick till svenska och bland annat gjorde en jämförelse.
– Svenska hovet ska få 27 miljoner för att förvalta slott och herresäten. Det är mer än vad vi i kulturnämnden har att fördela till samisk kultur.
SAIA STUENG, Niillas Holmberg, Harald Gaski, Lada Suomenrinne och Anders Sunna reflekterade över huruvida det behövs en samisk konstkritik och hur den i så fall ska se ut. Tyvärr fungerade inte tolkningen en stor del av samtalet, men en poäng som framfördes var att den konstruktiva kritiken påpekar, ger råd och förmedlar en positiv tanken om hur upphovspersonen kan utvecklas framåt. Anders Sunna menar att konstnärlig utveckling förutsätter kritik, och då inte i första hand positiv kritik.
– Man måste kunna lägga sitt ego åt sidan när man får kritik. Det finns alltid något i kritiken man kan göra något bra av och för mig blir den ett bränsle till att utvecklas vidare. Men ska man då ha en samisk konstkritik för samisk konst? Nä, man behöver inte det. Både konsten och kritiken ska vara fria.
Lada Suomenrinne tillhörde dem som vill se en samisk konstkritik på samiska villkor. Hon framhöll att självreflektion kan vara en väg till dekolonisering av det konstnärliga skapandet. Niillas Holmberg uttryckte att samma krav bör ställas på samiska författare och konstnärer som på andra, men att den samiska kulturvärlden inte behöver härma västvärldens sätt att kritisera.
– Man måste inte prata om bra eller dåligt. Man måste inte gradera.
EN VIKTIG del av Kultur Sápmi är att samiska konstnärer får berätta om sitt skapande och vad de håller på med just nu. Men konferensen innehåller också kvällsunderhållning och nätverkande. På konferensens sista morgon avgick en buss till Vuollerim. Där visade Liv Aira och Aira Dance Company upp det samiska danscentret, Jillat, som öppnar i dagarna. Flera andra kulturinstitutioner berättade också om sin verksamhet och sina planer.
– Samisk historia och samiskt liv ska synas också på svenska institutioner. Samiska barn och unga ska känna igen sin kultur också där, sade Ellen Dalbakk när hon berättade om projektet Verdde.
VID VARJE Kultur Sápmi-konferens antas en deklaration. Årets deklaration berörde just den samiska konstkritiken.
Bildtexter:
Saia Stueng var en av deltagarna i samtalet om samisk konstkritik.
Liv Aira, till vänster, öppnar snart Jillat Samiskt Danscenter i Vuolleribme.
Per-Ola Utsi fick pris för sina insatser som duodjevägvisare.
