Fy tusan var roligt det var att vara på bokmässan när temat var Sápmi. Så mycket samisk självkänsla i myllret. Så många bra samtal – det flesta med riktigt mycket publik – och så mycket viktig kunskap som förmedlades. De där bokmässedagarna kommer man aldrig att glömma. Men tyvärr glömmer man inte heller det seminarium som efteråt blev en av mässans största snackisar. Det med titeln Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?
JAG HAR gjort ett medvetet val att inte ge det seminariet särskilt mycket uppmärksamhet på de här tidningssidorna. Visserligen förtjänar de båda samiska deltagarna kudos för sina insatser. Att hålla ihop under belägring av historielöshet och ovilja att förstå är bra gjort. Men, nä, jag har inte lust att upplåta något större utrymme i samisk medias finrum till ett feltänkt seminarium. Läs däremot gärna mitt bemötande av seminariets innehåll och de texter som de icke-samiska seminariedeltagarna skrev efteråt. Ni kommer direkt till min text när ni skannar QR-koden som ligger på sidan 25.
EN SOM sent omsider hakade på debatten om seminariet var Hanne Kjöller. Det är ju Svenska Dagbladet som numera har förbarmat sig över Kjöller. Det nya i hennes senaste text är väl att fiskeupplevelsen på Tjuonajokk fiskecamp nu kostar drygt 45000 kronor. Fullt så dyrt var det inte när hon engagerade sig i frågan senast. Kjöller framhärdar i att prissättningen beror på Girjasdomen, trots att den som driver fiskecampen (definitivt inte en medlem i samebyn) klart och tydligt har uttalat i Sameradion att det var dyrt att fiska hos dem redan före domen.
DET GÅR inte att förstå det fokus som tongivande svenska opinionsbildare numera har på i första hand samebymedlemmar. Att de ser renägande samer som ett hot ter sig absurt. Det är bara att titta på Sveriges maktfullkomlighet på samisk mark för att förstå, att i relation till majoritetssamhället finns inga samiska vinnare.
DETTA INSER också de flesta samer. Men så finns de som går i den gillrade fällan lika lätt som en ung och oförståndig mård. De som tycks tro, att svenska ledarskribenter drar en demokratisk lans för samer utanför samebyarna. Uppdelningen av folket är ett av de mest öppna såren bland samer på svensk sida. Men om någon på riktigt tror att hen har kompisar bland svenska ledarskribenter på högerflanken, så är det nog en rejäl missbedömning. Det känns onödigt att göra sig till alibi för och låna ut sitt namn till den skaran.
MÄSSMYLLER i all ära. Det var skönt att komma hem, plocka lingon i höstsolen och ro ut nät i en lätt vind som viskade om snö. I en värld av ifrågasättanden kan det kännas som en motståndshandling att bärga fisk ur rena vatten, stycka en slaktren eller såga loss ett slöjdämne. Att visa på det vettiga och hållbara nyttjandet. Vi vet ju att allt handlar om markerna. Utan dem står den samiska kulturen naken.
OCH DET finns mer än bokmässan i det här numret. Ni läser ett porträtt på turismpionjären Nils-Torbjörn Nutti och träffar också samiska rebellmammor i Luleå. Jag hoppas också att ni läser reportaget om hurFrankrike slår ner självständighetsrörelsen i Nya Kaledonien med militärt våld. Detta händer alltså 2024 i EU-landet Frankrikes sista koloni.