Nioåriga Ida Stinnerbom har jojkat så länge hon kan minnas. Hemma i studion gör hon musik tillsammans med pappa Ola. I år har hon också varit med i det globala projektet We Hear You – A Climate Archive, där hon som yngsta deltagare representerade Sábme med sin jojk.
TEXT ÅSA LINDSTRAND
Ola och Ida Stinnerbom och släppt flera nya låtar bara det senaste året. När Samefolket intervjuar dem via Facetime i mitten av oktober är det fortfarande grönt och somrigt utanför fönstret i värmländska Västra Ämtervik, där Ida bara behöver passera ett buskage för att komma till skolan. Hon presenterar sig så här:
– Jag är Ida, jag är nio år, jag kommer från Sverige och är åarjel saemien niejta. I skolan gillar jag matte och så gillar jag min katt Troja. När jag inte är skolan eller gör musik myser jag med min katt, och är lite på mobilen – men inte så mycket. Jag går på en teaterkurs på Västanå teater nära Sunne och ibland målar jag. Och så äter jag godis på lördagar.
IDA HAR jojkat så länge hon kan minnas. Hennes pappa, dansaren, artisten och författaren Ola Stinnerbom, berättar att hon snappade upp hans jojkar och jojkade dem redan som mycket liten. När hon blev lite äldre tyckte hon att det var lite orättvist att Ola fick sitta i studion och göra musik, och förklarade att det nu var hennes tur. Så Ola plockade in dottern i arbetet. Bara under det här året har det resulterat i flera releaser. En av dem är låten Good Luck Sitting Still som ingår i dansföreställningen Respect. I det gänget finns bland annat en världsmästare inom beatbox och en professor i breakdance.
ETT HELT ANNAT stuk är det på A Climate Yoik. Den är en bearbetning av jojken som Ola alltid jojkade för att få Ida för att somna eller trösta henne om hon var ledsen. Musiken har Olas brorson Magnus gjort. Och nu är den Sápmis bidrag till det digitala arkiv av unga människors klimatberättelser som byggs upp inom det internationella projektet We Hear You – A Climate Archive. Ida var yngst av alla de 77 deltagarna som under året har medverkat vid projektets digitala föreställningar.
– Jag var jättenervös först, men sen fick jag applåder, säger Ida och fortsätter:
– Sedan lärde jag dem Larvens jojk och fick de andra att jojka och göra larvens rörelser med fingrarna.
HON BERÄTTAR att hon var riktigt förbannad på vuxna människor i våras, för att de vuxna förstör jorden. Hon satte sig med en skylt med texten Jag räddar klimatet vid närmaste busskur.
– De vuxna blir som barn och barn blir de vuxna som måste rädda klimatet! säger hon med eftertryck.
På vilket sätt kan då en jojk göra gott i klimatfrågan? En svår fråga som Ida bollar över till Ola.
– Vi har pratat om jojkens kraft, Ida och jag, och vi känner hur vi får kontakt med äldre släktingar när vi jojkar. Vi har också pratat om våra kraftjojkar och hur vi skickar ut en massa energi när vi jojkar dem, säger han.
HAN BERÄTTAR att det går fort att jobba med Ida, eftersom hon vet hur det går till i studion. En del jojkframträdanden väntar och när Ola skriver musik till exempelvis museer kan han låta Ida göra bland annat djurljud. Själv säger hon att hon är riktigt bra på att härma får, och hönsen de har hemma.
– Och jag är bra på vargen, konstaterar hon med ett snabbt ylande.
FOTO: Kajsa Stinnerbom
