5 april 1928 – 6 juli 2023. En av Sábmes största rättskämpar, men också en av Samefolkets flitigaste skribenter under flera decennier, har avlidit. Lars Thomasson var bland mycket annat en av nyckelpersonerna bakom Sametingets tillkomst. Han blev 95 år.
TEXT ÅSA LINDSTRAND
Lars Thomasson föddes i Åre 1928. Han var yngst i en syskonskara på åtta barn, son till Nils och Lucia Thomasson, född Jonsdotter. Nils var fotograf och handelsman, Lucia kom från en renskötarfamilj i Mittådalen. Medan de äldre bröderna främst kom att ägna sig åt renskötsel kändes en framtid med studier helt naturlig för den studiebegåvade Lars. Han började på en realskola i Järpen, fortsatte på gymnasiet i Staare och for sedan vidare till Uppsala med målet att läsa grekiska. Han tog så småningom en fil. mag. i historia och svenska, blev lärare och sedan både rektor och skoltjänsteman i Hällefors. Det var också i Hällefors han kom att engagera sig politiskt, inom socialdemokratin. Han förblev kommunen trogen fram till slutet.
EN AV LARS Thomassons närmaste vänner var Israel Ruong. Via honom kom Lars att engagera sig i SSR. I ett porträtt på Lars Thomasson tecknat av Katarina Hällgren sade han mindes han SSR:s motstånd att Sametinget skulle inrättas:
– SSR var aldrig intresserad av att få ett sameting på svensk sida. De var rädda att förlora sitt inflytande och det gjorde de också. SSR var samebyarnas organisation och de samer som stod utanför samebyarna hade ingen talan. SSR har visat tendenser att vilja ta tillbaka makten över renskötseln, men där tror jag de kämpar förgäves. De får nog finna sig i att dela med sig. Utvecklingen har varit bra. I Sametinget finns det plats för olika röster.
LARS THOMASSON hann också, även det genom Israel Ruong, vara skolchef för sameskolorna. Han har även varit engagerad i styrelsen för Same Ätnam. Och när det blev dags för Sverige att förbereda sig för att inrätta ett sameting var alltså Lars Thomasson en av ledamöterna i den kommitté som bland annat arbetade fram Sametingets arbetsordning, efter kommunal modell.
DEN SOM LÄSER texter om eller av Lars Thomasson, eller lyssnar till de tal han hållit, uppfattar en person som trodde på det goda och genomtänkta hos människor. Han trodde till exempel inte på ett missbruk av möjligheten att bli upptagen till Sametingets röstlängd, med risk för att icke-samer skulle bli röstberättigade. Om hans vänlighet, ödmjukhet och korrekthet vittnar många av de människor han mött. När Lars Thomasson fyllde 90 år i april 2018 utgavs Vänbok till Lars Thomasson av Vaartoe – Centrum för samisk forskning. Ur den har mycket av underlaget till den här texten hämtats.
LARS THOMASSON har varit en produktiv skribent. I boken Från Lars Thomassons penna listas hans publikationer under år 1956 – 2006. Där finns inte mindre än 943 poster.
I Samefolket stod Lars Thomasson bland annat bakom artikelserien Ur Jämtlandssamernas historia, omfattande 164 artiklar. Långt in i sitt liv var Lars Thomasson en flitig skribent och debattör. Han stod fast vid värdet av att alla samers röst skulle höras, och framförde sina ståndpunkter med ett slags diplomatisk otvetydighet. 2006 råkade han i debatt med Sametingets styrelseordförande Lars-Anders Baer, som inte ville ge inflytande åt tingets största parti, Jakt- och Fiskesamerna. Lars-Anders Baer påstod att Lars Thomasson odlade myten om samernas utanförskap och att det nu var de icke renskötande pålagts oket att bära detta utanförskap. Thomasson svarade: ”Jag deltar inte i något ältande av ”den gamla myten” om de icke renskötandes utanförskap. För mig är det ingen myt utan en levande realitet, som ju accentuerats alldeles särskilt efter Sametingets tillkomst, eftersom Sametinget skall vara en representation för alla samer, oberoende av bostadsort, sysselsättning eller levnadssätt. Jag känner det otillfredsställande att i valrörelsen inför Sametinget få höra, att ”alla samer har lika värde”, utan att det sedan avspeglas i handling. Jag utgår ifrån att du, som den för närvarande främste samepolitiske företrädaren i Sverige inte kan vara utan oro inför den vidare utvecklingen.”
1994 UTSÅGS Lars Thomasson till hedersdoktor vid Umeå universitet. Han kom så småningom att få ett symposium uppkallat efter sig. Under Lars Thomasson-symposiet, som arrangeras i samband med samiska vecka i Ubmeje, presenteras och diskuteras forskning med samiskt tema. En av de forskare som haft Lars Thomasson som mentor är Patrik Lantto. I samband med Thomassons frånfälle skrev Lantto en minnestext som har publicerats i bland annat Östersunds-Posten. Patrik Lantto avslutar sin text med följande ord: ”Lars är en person som berört oerhört många människor, både som mentor, politisk ledare, inspiratör, forskare och utbildningsledare. Hans kunskap är och har varit djupt respekterad, både i samiskt samhälle och i majoritetssamhället, och genom sin klarsynthet, tankeskärpa och berättarförmåga har han förmått förmedla och tydliggöra svåra och komplexa frågor.”
UNDERTECKNAD HANN tala med Lars Thomasson vid några tillfällen. På ett enkelt och pedagogiskt vis kunde han som erfaren statsvetare kommentera till exempel sametingspolitiken med stadig saklighet och odiskuterbar skärpa. Men trots sin långa och mångsidiga karriär förblev Lars Thomasson lågmäld när det gällde de egna insatserna. I Katarina Hällgrens porträtt kommenterade han att han inte tyckte om skrytsamma människor:
– Däremot hoppas jag att jag gjort något sorts avtryck i historien, sade han.
Vi var många som visste redan då, att de avtrycken var obestridliga.
LARS THOMASSON blev änkling 2012, då hustrun Eva-Lisa gick bort. Tillsammans fick de döttrarna Charlotta och Cecilia och de tre barnbarnen Johan, Elin och Leo. Samefolket deltar i familjens sorg. Vi vill avsluta med de ord Lars tillägnade Gustaf Park i Samefolket 1968, efter att Park hade avlidit vid en ålder av 80 år. Lars Thomasson hänvisade till Parks egen runa över en annan medkämpe, Torkel Tomasson. Park hoppades att minnet av Torkel Tomassons gärningar aldrig skulle förblekna. Och: ”Kring det minnet bygger vi vår tacksamhet och vördnad.” Vi ställer oss bakom Lars Thomassons ord, och låter dem nu gälla för honom själv, som en i raden av de riktigt stora i vår samiska värld.
Åsa Lindstrand,
chefredaktör
