100 anmälningar om renstölder, men ingen som åkt fast fick henne att börja skriva boken Stöld som handlar om att växa upp i en renskötarfamilj.
– När renskötare blir illa behandlade och ingen bryr sig, då blir jag arg, säger författaren Ann-Helén Laestadius.
”Men du var modig som åkte till polisen, sa Hanna och rösten hade åkt upp en glättig oktav. ”Polisen. Vilket skämt!”
Tonen är hård mot lagens väktare i boken Stöld. Elsa får redan som nioåring besöka polisstationen, efter att hennes ren Nástegállu dödas mitt framför ögonen på henne. Men hon hotas till tystnad och vågar inte berätta.
Boken Stöld är en fiktiv historia och verkligen ingen romantisering av renskötseln. Men i grunden är den verklighetsbaserad och Ann-Helén Laestadius betonar hur viktigt det varit för henne att inte skriva ut ortnamnen.
– Det är en påhittad historia och handlar inte om någon enskild riktig person. Jag vill inte att någon ska råka illa ut för att jag skriver en bok, säger hon.
Ann-Helén Laestadius berättar att hon tycker om att skriva om människor som utmanas av inre och yttre problem.
– Det är en mörk skildring men jag försöker hitta ljuspunkterna. Huvudpersonen Elsa älskar det hon gör och vill vara renskötare på heltid. Hoppas att hon förmedlar en annan, positiv, bild också, säger Laestadius.
ANN-HELÉN LAESTADIUS är själv uppvuxen i Kiruna och har rötterna i Nedre Soppero. Hon speglar det samiska samhället genom Elsa som drabbas av ett samvetskval när hon döljer det hon vet. Lägg därtill klimatförändringarna och rovdjuren som gör att familjen är tvungen att utfodra sina renar och tvingar vissa till att jobba extra för att få det att gå ihop. Men Ann-Helén Laestadius beskriver också boken som en berättelse om konflikter som följer med i generationer i en liten by.
– Elsa blir frustrerad av alla konflikter. Att barn för vidare föräldrars åsikter och knappt vet vad som ligger bakom dem, säger hon.
ANN-HELÉNS MAMMA är uppvuxen i en renskötarfamilj medan hon själv gått skola i Kiruna och bott nästan halva sitt liv i Solna. Hon berättar att hon nu, när hon gett sig in och skrivit en roman för vuxna tagit uppgiften på riktigt stort allvar och jobbat med den sen sju år tillbaka då hon fick nog av att 100 anmälningar om renstölder rapporterats till polisen utan att någon fått något straff av lagens lång arm.
– Jag har väntat på att någon renskötare som har inifrånperspektiv skulle skriva boken. När ingen gjorde det var jag tvungen. Jag blir galen av att höra om sånt här. Och jag har gjort allt för att så långt som möjligt beskriva de praktiska bitarna så korrekt som möjligt, berättar Ann-Helén.
HON HAR INTERVJUAT renskötare i norr och söder och följt med på både kalvmärkning och renskiljning och tagit hjälp av renskötare som korrekturläst hennes bok.
– Orättvisa har jag svårt att acceptera. Det är ingen slump att jag blev journalist. Jag brinner för att hjälpa, att folk ska få gehör och upprättelse. När renskötare blir så illa behandlade och ingen bryr sig, då blir jag arg, säger Ann-Helén Laestadius.
Med boken, som hon säger sig vara mycket nöjd med, hoppas hon på förändring. Att renstölder ska ses som något annat än bara stöld och stå högre i straffskalan.
– Jag hoppas boken ska leda till något gott. Att fler, speciellt här söderut,ska få upp ögonen för vad som händer. Jag har skickat boken till både statsminister Stefan Löfvén och sameministern Amanda Lind, säger Ann-Helén Laestadius.
TEXT LARS-OLA MARAKATT
