Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Samernas kamp, klimathotet och Corona. Mixen av all motvind har lett till att bandet ISÁK skapat skivan Roasut. Skivan är en känslostorm både för gruppens frontfigur Ella Marie Haetta Isaksen, och för oss andra som lyssnar.

Ella Marie Hætta Isaksen slog igenom med buller och bång för tre år sedan när hon deltog i norska talang där hon hyllades för sin röst. Med sin nya skiva Roasut visar hon och hennes grupp ISÁK bredd och känsla och att samisk musik kan vara modernt och låta internationellt men även inspirera till jojk. Låtarna har fötts under pandemin och hon säger sig ha haft mycket att tänka på. 

– Jag har funderat på vartåt vi är på väg med vår jord. Vi har blivit så dåliga på att ta hand om och beakta vår planet. Och så alla dessa katastrofer som renskötseln får utstå, säger Ella Marie Hætta Isaksen. 

FOTO MADS SUHR PETTERSEN 

NÄR JAG FÅR låtarna serverade på min Iphone lyssnar jag först igenom en och två gånger men det är först när jag lyssnar för tredje gången som känslorna griper tag, nackhåren rör sig och jag gungar med och får en feeling. För låtarna är som titeln, Roasut, som en vind av känslor. Stormen innehåller både ett vackert lugn och känslosvallande jojk som för tankarna till Aillohas. Låten Fighter känns Bondinspirerad och I’ll do my best  påminner lite om Robin Stjernberg som vann den svenska Melodifestivalen för några år sedan. Själv håller dock Ella Marie Hætta Isaksen spåret Namat mest kärt. 

– Jag är rädd för framtiden. Namat handlar om vad jag ska döpa mitt barn till. Hur det kommer vara för hen att växa upp i framtiden när jorden är hotad och när det är så svårt att vara same. Jag söker ett namn som har tillräckligt styrka som krävs för att bära den bördan, säger hon. 

ELLA MARIES MORS släkt kommer från Kautokeino och hennes fars från Tana. Hon växte upp Tana och trivdes bäst på kulturskolan där fick hon utveckla sitt artisteri. Trots att ingen i familjen jobbat inom musik började hon själv skriva låtar. Det var mest för att skriva av sig, berättar hon. 

– Det kom naturligt. Jag hade ett behov av att förmedla mina känslor. Jag behövde lätta på mitt hjärta ibland och började skriva texter både på engelska och samiska. 

2016 anmälde hon sig till en låtskrivarworkshop i Alta. Där fick hon kontakter och träffade sin blivande producent, Daniel Eriksen. Efter att även ha fått med trummisen Aleksander Kostopoulos bildades bandet ISÁK. I deras nysläppta andra skiva sjunger Ella Marie på både på engelska och samiska, även om målgruppen är de samiska lyssnarna vill hon även nu ut världen. Dock tror hon att det kommer ta ett tag då folk inte vant sig vid deras stil ännu.

– Jag tror att det tar ett tag innan folk vänjer sig att lyssna på samisk musik som är så här modern. Vi håller på och gör en ny genre. Det kommer nog ta ett tag innan folk blir vana med vår elektroniska pop, säger hon.  

HON SER SIG som kulturbärare och språkaktivist och säger att den samiska kulturen står hennes närmast hjärtat. Med den här nya skivan vill hon även visa att den traditionella jojken är hennes utgångspunkt. Och valet att jojka sin egen farfar, Issát, kändes därför naturligt. Lika naturligt som den stora bredd skivan besitter.

– Vi brukar beskriva oss som ett liveband och gillar att göra konserter. Där är det bra att det finns lugna låtar och låtar du kan dansa till. Det ska vara som en resa att lyssna på vår musik. Det ska finnas låtar du kan gråta till och dansa till, berättar hon och återkommer till skivans namn, och den motvind hon ibland upplever som same. 

– Det är tråkigt att samiskan är så hotad. Speciellt här i Oslo är samiskan inte så synlig. Mina barn måste kämpa för samiska rättigheter, mot klimatförändringar. Ibland har jag dåligt samvete för hur mycket jobb det blir för framtida generationer. De tänker jag mycket på och därför skriver jag musik om det. 

TEXT LARS-OLA MARAKATT