Friday, 28 October 2011 08:04
Helena Ommas modersmål är nordsamiska. Men när en universitetskurs i lulesamiska startade i höstas valde hon att hoppa på den. Det gör henne ovanlig. Fler lulesamer och sydsamer väljer att läsa nordsamiska, än tvärtom.
Text och foto: ÅSA LINDSTRAND
Den som verkligen vill lära sig samiska åker till Kauto och läser nordsamiska. Där finns de naturliga språkmiljöerna, där tvångsbadas man i samiskan så att man inte kan annat än lära sig. Ungefär så kan det låta, när ibland sydsamer och lulesamer väljer att läsa nordsamiska i Nordnorge, även om de inte kan de språkvarieteter de kommer från.
Helena Omma kunde redan nordsamiska. Hon har haft det med sig sedan födseln, men hon har också sett till att få sina kunskaper på papper genom högskoleutbildningen i Kautokeino. Men som den inbitna språkmänniska hon är ville hon förkovra sig ännu mer i samiska språk. Hon gjorde därför något som får betraktas som ovanligt: När terminen startade påbörjade hon kurser i både lulesamiska och sydsamiska på Samernas utbildningscentrum, och en universitetskurs i lulesamiska i Jokkmokk, via Umeå universitet.
– Sedan fick jag ett jobb jag inte kunde tacka nej till, så då blev jag tvungen att hoppa av kurserna på Samernas. Men universitetskursen i lulesamiska går jag och jag är fortfarande intresserad av att fortsätta med sydsamiskan senare, berättar hon.
Helena gick på sameskolan i Gällivare. Då var det hennes föräldrar som valde nordsamiska åt henne. På mammas sida har dock lulesamiskan varit närvarande, så helt främmande har varieteten inte varit för Helena. Och den som har en stark nordsamiska i bagaget har ett stort försprång också när det gäller att lära sig lulesamiska
– Det är så uppenbart att det i grunden är ett språk vi talar om. I det här området, som har en sådan språkrikedom, förstår folk varandra. Men visst kan det vara svårt att hålla isär dem ibland. I skriftspråket, som vi håller på med nu, kan vissa saker stavas olika, men låter lika. Till exempel tillämpas glidvokalerna enligt motsatta mönster i nordsamiska och lulesamiska.
Hon säger att det alltid är bra att ha universitetspoäng i de ämnen man är intresserad av. Att ha högre studier i nordsamiska har hon haft enorm nytta av, till exempel när det gällt att få jobb. Idag är det, säger hon, nästan enklare att läsa på nordsamiska än på svenska, och hon är mycket glad över de samiska texter som finns i tidningarna.
– De lulesamiska texterna stavar jag mig igenom än så länge, men mitt mål är att kunna läsa och så småningom också börja skriva lulesamiska.
På A-kursen i lulesamiska är hon i år den enda som inte har lulesamiskt ursprung.
– Jag har bara fått positiva reaktioner från jokkmokkssamerna, som tycker att det är roligt att jag läser lulesamiska, säger hon.
Bildtext:
Uppvuxen vid Storlule har Helena Omma alltid haft nära till lulesamiskan. Nu läser hon en universitetskurs i språket. Men, säger hon, nordsamerna kan inte slå sig till ro och tro att deras språk inte är hotat. ”Vi ska inte behöva hamna i samma situation som lule- och sydsamiskan innan vi vaknar” säger hon.
