I skrivande stund är det oklart om sametingsvalet måste göras om eller inte, efter att samtliga röster som lämnades i vallokalen i Árjepluovve ogiltigförklarades. Debatten om det som hänt har varit intensiv och handlat om ansvarsfrågan. I stort sett alla inblandade, från valförrättarna till valnämndens ordförande, har utpekats som ansvariga. Det blir tillspetsat och i det tillspetsade bor ofta en förenkling. Det är naturligtvis inte så enkelt att det som hänt uteslutande är en enskild människas fel.
DET KAN vara lätt att slänga ur sig, att den som tar emot kuvertet och ska göra en sista koll är ansvarig. Och ja, det finns ett personligt ansvar här. Det gör det alltid. Men om den som tar emot valkuvertet faktiskt är bristfälligt instruerad? Att som ansvarig politiker kicka tillbaka bollen till dem som arbetade i vallokalen är trots allt lite osnyggt. ”Röstmottagarna har inte klarat av sitt uppdrag,” säger valnämndens ordförande i NSD och berättar om vilka utbildningar valförrättarna har genomgått.
SJÄLVRANNSAKAN är en bra grej och både politiskt ansvariga och inblandade tjänstemän på Sametinget måste nog fundera på huruvida utbildningarna höll måttet. Viskningar till Samefolket berättar om uppenbara brister, där tekniken fallerade eller inte kunde hanteras och där förberedelserna upplevdes sisådär. Förbättringspotential tycks milt sagt finnas.
VALDELTAGANDET i sametingsvalet är lågt, endast 60,88 procent. För mig är det lite svårt att förstå. Som svensk medborgare från mitt första andetag fick jag min rösträtt som en födelsegåva att använda eller inte. Jag behövde aldrig anstränga mig, ingenting bevisa, annat än att jag vid 18 års ålder kunde ta hand om mig själv.
ANNAT ÄR det med Sametinget. Du måste aktivt söka dig till röstlängden och tåla att bli rannsakad. Varför gör man det om man sedan inte vill använda sin rösträtt? Om man tycker att Sametinget är en dålig representant för en som same, går det att lämna röstlängden. Men att nästan 40 procent av de registrerade inte röstar gör det knappast svårare för Sverige att avfärda Sametinget. Sábme har ett jobb att göra.
SÅ TILL något väldigt roligt: Nu finns stora delar av Samefolkets arkiv digitaliserat och sökbart! Det är en historisk händelse som inte bara kommer att underlätta redaktionens arbete, utan blir till enorm gagn för den samiska allmänheten, för forskare, studenter och alla andra intresserade. Det enda som krävs är en liten prenumeration och hips vips får du tillgång till hela tidningsarkivet, med undantag av fem än så länge saknade år. Det du!
I DET HÄR numret berättar vi, förutom om valresultatet, om kvarlevor som fått komma till vila i hemmamarkernas jord och om sejtar som återbördats till Talma. Det är viktiga händelser för läkandet. Varje människa bär på en berättelse och under vår nya vinjett Inblick kommer ni just att få blicka in i olika personer livshistorier. Först ut är Ellen-Ann Andersson. Och visst är det ändå hoppfullt att maorierna i Aotearoa lyckades mobilisera motstånd nog för att lagförslaget som skulle urholka deras rättigheter kunde stoppas? Läs, läs, läs och återigen: Prenumerera!
