Hälsningar från Sameland

“Verkeleg høgt utvikla statar gjennomfører folkemord utan blod, utan fysisk vald. Det er så.”

På den vägen är Sverige fortfarande. Norge däremot har skrivit under på ILO 169, har innfört Finnmarks-egendomen och är på väg att införa Hålogalands-egendomen. I Norge har man bl.a. ett Samiskt Kulturminnevern, en Samisk Högskola som ska få universitetstatus, ett Samiskt Utdanningsråd. I Norge har markägarna slutat upp med att stämma reindriftssamer inför domstol, för här är det markägarna som ska stå för bevisbördan… Allt är inte frid och fröjd på norska sidan, men man är på rättskaffens väg. Här försöker man genomföra en “utvikling” som inbegriper också samer. “Den norske stat er bygd på to folk”, säger man “samer og nordmenn”. I Norge, Finland och Ryssland är skydd för urbefolkningar inskrivet i grundlagen. Men icke i Sverige.

I Sverige däremot råder Tjuvarnas marknad…

Först tar man något från någon – det kallas STÖLD. Så kräver man att den man bestulit ska betala för att få använda det man har stulit – det kallas UTPRESSNING. Så tillsätter man en statlig förhandlare, som med HOTELSER vill tvinga offren för stöld och utpressning att betala.

Svenska statliga myndigheter och domstolar uppför sig som den värsta maffia. Icke kom och påstå att det icke finns hävdvunnen rätt till renbete i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. På 1000-talet var det samisk renskötsel t.o.m. i Mälardalen liksom sent på 1700-talet. Man måste ju fråga sig om domstolarna i Sverige är besatta av domare ur “begåvningsreserven” – för att låna ett uttryck av Jan Guillou, när han skrev om den åklagare som inte ville åtala för dekalen “Rädda en varg – skjut en same”… ?

“Det finns en stor motsättning i att svenskt rättssystem, som bygger på svenskt kulturarv, ställerett folk med en helt annan kultur inför rätta och utdömer straff. För mig framstår det hela som en process där allt sker på den ena sidans villkor. Jag ställer mig frågan om samer överhuvudtaget kan få en rättvis prövning i en sådan situation. Lite hårddraget kan man tänka sig motsatsen: markägare ställs till svars inför samisk domstol.” (Svårt att tro, men Stefan Nolervik, ÖP, har skrivit detta, 11-11-2005 !!! ).

Det så kallade renbetesmålet i Härjedalen inleddes 1995. Frågan gällde om renskötarna skulle ha rätt till vinterbete, vilket markägarna inte ansåg. Två arkeologer, Inger Zachrisson (för renskötarna) och Evert Baudou (för markägarna), var då inkallade som vittnen. Dom föll i februari 1996. Markägarna vann på alla punkter….

Sverige behöver ett Samiskt Kulturminnevern…

Torvald Falch är direktör för Samiskt Kulturminnevern på norsk sida. I “Samisk forhistorie” (Várjjat Sámi Musea/Varanger Samiske Museum 2004) säger Falch:
“…Som vi har hört, så etablerer samisk kultur sig gradvis i de siste to årtusen f.Kr. Den samiske kulturen vokser ut av steinaldersamfunnene i de områdene samene i kjent historisk tid har bebodd och i dag bebor og bruker. Selv om de historisk kjente samiske kulturtrekkene ikke kan trekkes lenger tilbaka enn til 2000-1500 f.Kr. så er selvsagt de “før-samiske” samfunnene forutsetninger for de seinere samiske samfunn. Det er også et viktig poeng at for store deler av det som i dag er det samiske bruks- og bosetningsområdet, så vokste det ikke fram noen annen kjent kultur enn den samiske kulturen.”

Falch säger vidare:”Jeg har i dette innlegget försökt å få fram at förståelsen av og kunnskaper om forhistoria har konsekvenser for politikk og forvaltning. En nøytralisert og generalisert fortid blir en fortid for den kulturelle majoritet. Den fratar urfolk og minoriteter historie, makt og kontroll for utvikling av sin kultur og sitt levevis. Det er derfor en utfordring for forskning og forvaltning å gi utsagn om urfolks forhistorie og historie. Taushet i samfunnsdebatten er også utsagn, utsagn som bekrefter at fortida tilhörer majoritetskulturen.”

Och så “kvänerna”…

Förra numret av Samefolket hade ett utmärkt reportage från Gárasavvon / Karesuando. Det är mycket tragiskt att debatten om urfolksrättigheter har spårat ur så fullständigt som här. Men hur mycket de s.k.”kvänerna” än vill hävda att de är urbefolkning (men ändå inte vill skriva under på ILO 169 ?), så är det inte historiskt riktigt.

De historiska kvänerna/birkarlarna är mest kända för röveri och skatteuppkrävning av och handel med de samiska siidaerna.

“Birkarlarne dreiv med jakt, fiske, fedrift og handel. Dei var forplikta til å forsyne samane med handelsvarer. Dei dreiv og med skatteoppkrevjing og rettargang på grunnlag av husbondskapen sin, kvar og ein blant dei samane som dei personlig åtte. Kvar birkarl hadde mange samar som han kravde inn skatt av, og dei gjekk i arv i slekta. (T.I. Itkonen).

Om man vill röva och kräva skatt så måste det finnas någon att röva och kräva skatt ifrån. Vem var då först på plats – de som rövade eller de som blev berövade? Många birkarlar hörde till de rikaste i dåtida Sverige. De fick stort sett härja som de ville tills Gustaf Wasa upptäckte att de lurade honom på hans andel av “lappskatten”. Då tillsatte han “lappfogdar” som lydde direkt under “Kronan”. Några av birkarlarna fick bli “lappfogdar”… Detta borde de s.k. “kvänerna” i dag veta. “Kväner” är ingen urbefolkning. “Me´än kieli” är inget eget språk. Det är en finsk dialekt. “Kväner” i dag är en nationell minoritet i Norge och Sverige. I övrigt har “kvänerna” hela Finland att falla tillbaka på historiskt, kulturellt och språkligt.” Är det inte nog?

När de historiska kvänerna kom till Sápmi var vi redan här. Kvänerna deltog i erövrandet och koloniserandet av Sápmi (se ILO 169) – först under Novgorod, sedan som skatteindrivare åt den svenska centralmakten.

Vårt kulturarv

Först och sist är det vårt ansvar att beskydda det samiska språket. Språket är en djup källa till kunskap. Om alla samer kunde samiska tror jag att det inte skulle bli fullt så mycket missförstånd och misshälligheter samer emellan. Med språket följer kunskaper, tänkesätt, insikter och traditioner. Mitt hjärta reser sig (čuožžela) när jag hör eller läser samer som har tagit till sig majortitetsfolkens tänkesätt och uttryck och med dem attackerar andra samer.

Vi behöver det samiska språket för att kunna förvalta och vidareutveckla vårt kulturarv. Vi behöver det samiska språket för att kunna forska på vår förhistoria och historia. Vi behöver det samiska språket för att stärka vår identitet. Språk är makt.

Många hindringar ligger i vägen. Men dessa hinder måste övervinnas. Först och främst storsamhällets ovilja att förverkliga sina åtaganden. I “SOU 2006:19 Att återta mitt språk : åtgärder för att stärka det samiska språket” står det bl.a. att samisk integrering bör byggas ut – inte rivas ner. Samiska barn – och hela det samiska folket – ska inte behöva lida för att kommunerna inte följer språklagen. All samisk språkundervisning måste byggas ut, på alla plan, på alla nivåer. Vi behöver flera samiska lärare. Stipendier och tjänstledighet med full lön för lärare som vill studera samiska är möjligt att genomföra (som man gjort i Norge).

I Norge kan man läsa text-tv på samiska, skicka mms och sms på samiska, och den samiska språklagen är omfattande och grundlig. Statliga myndigheter har nu startat “Min side” på Internett, – där man kan komma i kontakt med hela den offentliga förvaltningen också på samiska. I Sverige kan man inte ens sända en e-post på samiska till myndigheterna…

Návdi