Förstår vi vad som står på spel?

Jag hade lovat mig själv att gå och lägga mig klockan 20:00 på valsöndagen. Jag ville liksom inte lägga energi på något jag ändå skulle vakna till redan nästa dag. Jag höll inte löftet, utan blev sittande och bytte nästan rytmiskt mellan SVT:s valvaka och val.se:s uppdateringar. 

SAMEFOLKET VAR mitt i pressläggning när Sverige gick till val, så så mycket bevakning av resultatet har vi tyvärr inte möjlighet att leverera. Men vet ni vad? Vi har en stark och oberoende Public Service-media i Sverige. Där finns en samisk tv-redaktion och en samisk radioredaktion. De har gjort sitt jobb och berättat massor, både före och efter valet. Där har ni säkert redan hittat det mesta av det ni önskar veta. De, precis som Samefolket, levererar journalistik under något som kan kallas frihet under ansvar. Och det, kära läsare, är en lika värdefull kåtastång, grundbult eller hörnsten i demokratibygget som alla andra. Drar du undan den rasar det bygget. Där under riskerar elden att slockna och husfolket att kvävas om inte alltihop helt enkelt går upp i rök.

BARA NÅGOT DYGN efter att valresultatet hade kommit gick en av Sverigedemokraternas mer framträdande representanter ut och sade att Public Service måste reformeras i grunden. Bakgrunden var att Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, i ett inslag i SVT kommenterade valresultatet och att SD har grundats av personer med nazistiska kopplingar. 

DET FINNS områden där politiska u-svängar ganska snabbt får genomslag, där systemskiften blir märkbara direkt. Det gäller kultur- och mediapolitiken. Inom kultursektorn finns ett ganska omfattande bidragssystem. De stöden kan, om den politiska makten vill, villkoras i ideologisk riktning. Ett annat område är just mediasektorn. De flesta medborgare orkar inte engagera sig i mediapolitiska förändringar. Man tar för givet att saker och ting funkar som de ska i vår värld. Nyheter om ingrepp i pressfrihet, källskydd, meddelarfrihet, tryckfrihet och upphovsrätt ger inte heller klick på mediernas sociala medier, varför de inte heller lyfts fram. Inga vänsterkryss, som man sade på den tiden morgontidningen i papper var den viktigaste källan till samhällsinformation. 

UNGERN BRUKAR tas som ett praktexempel på vad som kan hända, när nya medielagar stiftas. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga: Det har inte gått mot mer frihet och oberoende. Enligt en rapport från Europaparlamentet är Ungern inte längre att betrakta som en fri och fullvärdig demokrati. Områden som pekas ut är yttrandefriheten och minoriteters rättigheter. Alla svenska ledamöter ställde sig bakom rapporten, utom Sverigedemokraternas. Nu kan jag lätt säga, som jobbar med samiska frågor på heltid och lever stora delar av mitt liv i en samisk kontext, att det här med västerländsk majoritetsdemokrati har sina brister, inte minst ur ett minoritets- urfolksperspektiv. Men en sak vet jag, att utarmas friheten i kulturutövningen och våra oberoende medier stryps, då blir det ännu svårare att leva och verka i Sverige, också för det samiska folket. 

NU ÄR valet över för denna gång. Men fortsätt stå upp för friheten, mina vänner. Allt annat kommer ni att ångra. 

Bild av Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör