Saturday, 27 February 2010 02:22
Min marknad slutade på lördagskvällen med en fantastisk konsert i Folkets hus. Simon Marainen jojkade med sin nya grupp Ára.
Det var så bra musik att orden liksom tar slut. Sorry för er som inte var där. Trösten är väl att Ára är en ny grupp och de kommer säkert tillbaka till Jokkmokk också nästa år. Gissar jag. Man vet ju aldrig om det blir en lika bra konsert då som nu, men det hoppas jag förstås.
Först och främst vill jag nämna bandets basist, Daniel Wejdin. Han fick den här konstellationen att svänga på något sorts kroppsligt sätt som vi här i norr inte upplever så ofta. Allra mest gillade jag sista sången innan extranumren. Den gick i 5/4-takt och svängde bättre än jag någonsin har hört 5/4-takt svänga. Simon läste en dikt över det hela och försökte sig på någon sorts strupsång.
Vad gäller resten av konserten så var rubatojojkerna grymma. Jojken fick bestämma takten. Det var bara en låt som jag inte riktigt förstod mig på, nämligen låten Ára. I övrigt var jag extremt nöjd. Jiekŋa suddá var en tung reggaelåt som visade musikernas både kompetens och nyfikenhet.
Gruppens frontfigur sa i mikrofonen när han presenterade gruppen att ordet Ára inte betyder något på samiska. I mina ordböcker står ára, árranat som en sidoform till árran, eldstad. Jag vet inte var i Sápmi det används, men saken är säkert värd att kolla upp.
Alla musikerna hade klätt sig snyggt i vitt. Huvudpersonen själv var också klädd i vitt, förutom tunna röda skoband och ett stort svart nitbälte.
Nu återstår inget annat än att tacka Áras musiker och jojkare för denna magiska konsert och önska att jag åter igen någon gång får chansen att njuta av ert spel: Johan Asplund, trumpet/flygelhorn, Axel Andersson, gitarr/keyboard, Daniel Wejdin, bas, Christian Augustin, trummor och Simon Issát Marainen, jojk.
Text: VILLE SÖDERBAUM
Last Updated on Saturday, 27 February 2010 02:28
