För ganska precis ett år sedan gav vi ut vår jättefina jubileumsbok som skildrar hundra år av samisk tidningsutgivning, men också hundra år av samisk kamp. Sedan kom coronaviruset och boklanseringen kom liksom av sig. Men boken finns, som en stolt påminnelse om Samefolkets betydelse och behovet av att de finns som tar vid där andra slutat, både inom tidningsmakeri och rättskamp. Sedan har det rullat på med förbättrad layout, uppsnyggning av våra sociala medier, etableringen av Samefolkets e-tidning och som kronan på verket nomineringen till Årets kulturtidskrift. Bra jobbat av oss, helt enkelt.
MEN PÅ TAL om kamp, den ständigt pågående. När Luokta-Mávas nås av Sveaskogs planer på att avverka drygt 700 hektar på samebyns marker sprider sig, som en hjärtats jojk för vinden, en kampanj till stöd för Luokta-Mávas. Och det ger resultat: Tills vidare avstår den bolagiserade kolonisatören Sveaskog från avverkningsplanerna. Luokta-Mávas gjorde så mycket rätt i detta. Samebyn kontaktade olika nyckelpersoner och fick draghjälp av såväl kända medlemmar som rikskända skogsinventerare. Och att det var samebyns yngre renskötare som klev fram visade på en framtidstro inom renskötseln, att det är ett arv man vill förvalta och föra vidare.
OCH SVEASKOG då? Jo, man gör på kolonisatörers vis: Man talar i siffror om hur oerhööört lite av allt de påstår sig äga inom samebyns marker som de hade tänkt avverka. Faktiskt bara 715 hektar av 36 000. Och så har man återigen lyckats signalera att samer bråkar om småsaker. Så enkelt ett tvådimensionellt liv i siffror ändå måste vara. Bakom siffrorna ingenting annat än trädstammar som kan bli pengar och alltså nya siffror. Kubik och kronor.
ATT STÄNDIGT SLÅSS, externt eller internt, tär på folk. Problem med hälsan behöver inte ha någonting att göra med att du är same. Men det kan också vara knutet till din kulturella identitet. Vem är jag och vem får jag vara? Oavsett ohälsans orsaker behövs hälsoinrättningar som med kunskap och kulturkompetens bemöter samer. I det här numret gör vi tio temasidor om samisk hälsa och ohälsa. Till det kommer Lars-Ola Marakatts porträtt på Per Simma, som också knyter an till ämnet. Det gör även detta nummers inslag om koncessionsrenskötseln. För nog tär det på hälsan att bli hotad med kniv i skogen, eller att leva med oron att mista sin försörjning på grund av att du inte drar jämnt med samebyns styrelse.
MEN DET ÄR nu inte bara hemskheter i årets sista nummer av Samefolket. Här finns till exempel också intervjuer med en augustprisvinnare, en lulesamisk legend och en barnboksdebutant. Här finns också ett underbart bildreportage om renkalven som övergavs, men som växte sig stor och stark och blev en i familjen.
VI SES på andra sidan årsskiftet, och hoppas att livet snart också får levas på andra sidan av pandemin. Till dess:
Buorit Juovllat! Buorre Javla! Buorre Jåvvlå! Buörrie Juvlla! Lahkoe Jåvlh! God Jul!
