En underbar litterär värld

Share on facebook
Share on google
Share on twitter
Share on linkedin

Jag är full av beundran. För alla dem som skriver böcker. För dem som hittar en berättelse att göra en hel roman av. För dem som genom lyriken lyckas få oss som läser att bli berörda trots, eller tack vare, de få orden som sidorna rymmer. Och så beundrar jag alla dem som envist, envist tillägnar sig ett språk de inte har haft med sig från början så bra att de en dag kan välja fritt i bokhyllorna. Välja om de vill ha en bok på svenska eller en bok på samiska, och få ut precis lika mycket av sin läsning oavsett vilken de väljer. Så många fler läsupplevelser det blir att välja mellan! Jag vet, för jag har varit där med ett par andra språk. Det är fantastiskt att kunna läsa på originalspråket. Att veta att just det jag läser nu, är det som flöt ur författarens penna, eller tangentbord, när hen satt där och skapade sitt stordåd.

FÖR 400 ÅR sedan uppstod det samiska skriftspråket med en ABC-bok för, som det hette, lapesko tungomål. Det var så klart inte samer själva som kom på idén att folket plötsligt behövde ett skriftspråk. Som så mycket kom det utifrån. Det svenska sättet att berätta och dokumentera var genom skrift. Det svenska sättet att utöva makt var genom skriftspråk, genom skrivna lagar och förordningar, genom administration, genom kyrkliga böcker. Men antagligen blev det så småningom så, att en och annan insåg värdet både av att dokumentera det egna och att föra vissa kamper på förtryckarens planhalva. Det blev nog rentav en nödvändighet. En som gjorde det  tidigt var Elsa Laula. En annan var Karin Stenberg. Johan Turi var först att som same ge ut en bok på samiska.

Produktionen gick inte så snabbt där, de förstan seklen. Men sedan började det hända grejer. Och idag, när så många skriver och både text och tryck sker digitalt, är processen så mycket snabbare. 

Allt detta tillsammans har lett till att det finns en helt egen samisk litterär värld, med allt från författare, översättare, bokförlag, forskning och akademiska utnämningar. Och det är bara fantastiskt. 

För att fira att det samiska skriftspråket fyller 400 år i år har Samefolket i samarbete med Tjállegoahte – författarcentrum Sápmi gjort en litteraturspecial. Tio sidor om samiskt berättande från söder till norr. Dessutom ett porträtt på författaren och Lady Litterature of Sáme ednam, Anne Wuolab. En artikel om Apmut Ivar Kuoljok som till marknaden ger ut sin femte bok och en om Elin Teilus som skivdebuterar finns också i den här tidningen. Och titta gärna lite extra på den informativa tidslinjen. Där finns mycket att lära om vilka som gått före. 

UR NÖDVÄNDIGHETEN att med det skrivna ordet förmedla, förena och föra en kamp föddes också Samefolket genom Torkel Tomassons penna för hundra år sedan. Det är stort, så stort, att från och med det här numret, så är Samefolkets årgång tresiffrig. Titta, mina vänner, det står nu 100 på omslaget.

Tack för att ni prenumererar, läser och hjälper oss att ta oss in i det kommande seklet av samiskt tidningsmakeri.

Åsa Lindstrand