Samiskt elegant, funktionellt och tidlöst. Med en unik känsla för detaljer, gediget kunnande och ett eget formspråk – så lyder del av motiveringen till 2019 års Asa Kitok stipendiat.
– Jag kan inte säga annat än tack, säger Gunhild Tjikkom som blir så tagen av sin utmärkelse i Sámi Duodjis lokaler under Jokkmokks vintermarknad att orden tar slut.
TEXT OCH FOTO AGNETA NYBERG
Det är trångt i Sámi Duodjis lokaler under marknadstorsdagen redan då Per-Stefan Idivuoma, fjolårets Asa Kitok-stipendiat, öppnar sin utställning i trä och horn. En halvtimme senare trängs cirka 200 personer då 2019 års stipendiat avslöjas av stiftelsens ordförande Solveig Labba.
– Någon har sagt att eldplatsen är som ett bibliotek. Kring elden hörs gamla berättelser, ur dem skapas nya. För att elden inte ska slockna behövs ved och ris. Gunhild Tjikkom har sannerligen ett helt bibliotek av kunskap, läser Labba ur motiveringen som bland annat beskriver den nya pristagaren som en outtröttlig kunskapssökare.
GUNHILD TJIKKOM TAR EMOT blommor och 50 000 kronor i prischeck, med tårar i ögonen. En stund senare är hon en trappa upp där hon har sin marknadsförsäljning. På väggarna hänger vävda ranor och i montrarna finns mössor, axelväskor, kuddar, klädespåsar med tennbroderier, med mera.
– Jag kan fortfarande inte prata, det tickar på än, säger hon och visar med handen mot hjärtat.
– Jag tycker motiveringen var väldigt fin. För mig är priset ett erkännande som jag är stolt för, berättar hon.
1993 var året då Gunhild Tjikkom från Jokkmokk, numera boende i Gällivare, sade upp sig från sitt arbete för att lära sig slöjda från grunden vid Samernas utbildningscentrum.
– Jag tänkte att jag inte ska göra duodji, om jag inte gör rätt. Jag älskar att sy för hand och brukar försöka hitta på nåt nytt, säger hon.
Bildtext
”Kuddarna kan se likadana ut men det finns alltid någon detalj som särskiljer. Jag gör aldrig två identiska saker,” säger Gunhild Tjikkom som fick årets Asa Kitok-stipendium, utdelat av Solveig Labba.
