Den 415:e marknaden invigdes i Jåhkåmåhkke

1602. Det är längesedan. Men det var då ett påbud utgick från hertig Carl som så småningom blev kung Carl IX, att ett antal marknadsplatser skulle inrättas i den så kallade Lappmarken. Det gällde att få kontroll över handeln och människorna för att kunna hävda svensk makt på samisk mark. Och redan tre år senare, 1605, var det dags för den första marknaden. Tanken var så klart inte bara att idka handeln. Tillställningen var ett led i kristnandet av samer och dessutom skulle det hållas ting. Samtidigt som Jåhkåmåhkke blev officiell marknadsplats, förbjöds handel på andra platser i Lule lappmark. Under marknadsdagarna såldes skinnvaror, kött och fisk. Från kusten kom bland annat salt, mjöl, textilier och silver.

Hellman och Kitok som befann sig i sina gamla hemtrakter svängde runt på snöscenen under marknadsinvigningen och sjöng om hemlängtan innan låten Paradise Jokkmokk avslutade det korta men publikuppskattade framträdandet. Sedan blev det allsång av annat slag.

Marknaden är fortfarande en samisk träffpunkt och numera kommer samer från hela Sábme för att umgås med varandra. Jokkmokks vintermarknad är en plats för samisk fest och kultur. Inledningsgudstjänsten finns kvar. Sedan många år tillbaka med sång av Sameskolans elever, ofta i en fullsatt kyrka. Men det koloniala tvånget är borta och alltmer har Jokkmokks marknad blivit en arena för samisk rättighetskamp både genom demonstrationer, manifestationer, föreläsningar, konst och annan kultur.

TEXT ÅSA LINDSTRAND FOTO AGNETA NYBERG

Bild av Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör