Thursday, 25 April 2013 11:08
”Ordet är fritt!” är en sliten fras med okänt ursprung men som ändå anger ramen för Sametinget. Altaret för det fria ordet är talarstolen som beroende av konferenshotell skiftar i utseende och storlek. Det är också i dessa skiftningar som det oväntade kan ske som häromsisten. Det råkade sammanfalla med att den store Public Service-dominanten hade valt att direktsända en dag med Sametinget. Förväntningarna var skyhöga. Det var nu som det samiska parlamentet skulle slå igenom i rutan och bli lika folkkära som Snoddas i ett Hyland-program. Den store hövdingen, som skulle svinga med mötesklubban, gick stolt ut med ett pressmeddelande om det fantastiska med att mötet skulle sändas i nationell tv. Likt inför en raketuppskjutning kunde man på SVT Play följa en klocka som räknade ner till sändning. Det kändes som att allt var möjligt och min fantasi skenade iväg. Tänk om SVT har hyrt in den där silvriga 60-talsbussen som NASA brukade använda då de skjutsade ut sina astronauter till den väntande rymdfärjan på Cape Canaveral i Florida. Jag såg framför mig direktsända bilder i nationell tv då den slitna bussen kommer inrullande till det anonyma konferenshotellet och lämnar av sin last med 31 sáminauter, fullt koncentrerade inför uppgiften att upptäcka möjligheternas universum.
I kamerans blickfång låg talarstolen som var fullständigt belamrad av mikrofoner av alla dess slag och färger. Återigen skenade min fantasi iväg och jag började tro att mötet skulle inledas av Barack Obama eller åtminstone Bagdad-Bob. Ingen av dessa dök upp utan det var dags för samevärldens stora ordkonstnärer att beträda scenen. Tyvärr skulle det fria ordets altare i kombination av det fria ordets förmedlare (läs Sameradion) visa sig vara en dålig kombination för samepolitikens tungviktare. Det var nämligen så att Sameradions lilla röda mikrofonmuff var inställd i lagom höjd med talarnas näsor. Det resulterade i att de första två timmarna av direktsändning blev som en parad av clowner, då den ena ordrika sameclownen efter den andra passerade revy i den nationella tv-rutan. En efter en. Sällan har jag tyckt att mina erlagda 2076 kronor har varit så väl investerade som då, så tack Radiotjänst. Det blev kanske inte ett Snoddas-moment för Sametinget men väl ett minne för livet för svennebanan i landet lagom.
Men trots det höga underhållningsvärdet hoppas jag att den 20 år gamla Cirkus Sametinget går i konkurs i och med nästa val, så att de röda näsorna försvinner och omvärlden slipper skratta åt de tragikomiska föreställningarna. Så att de folkvalda artisterna gör de svenskstämplade samernas sameting värdigt sin status som samernas parlament. Bygg gärna politikertorn till tältdukens tak, våga hoppa i politiska trapetser och balansera besluten mellan himmel och jord, men snälla låt oss slippa clownstämpeln.
Henrik Blind
