Thursday, 03 July 2008 14:16
Johan Turi var en skicklig berättare och en god strateg när det gällde att få fram sitt budskap.
Det kan Coppélie Cocq konstatera. I sin doktorsavhandling studerar hon Turi och tre andra nordsamiska berättare.
När det samiska berättandet har diskuterats och studerats är det ofta själva berättandet som har stått i fokus. Berättandet har betraktats som ett fristående kulturellt fenomen. Men Coppélie Cocq, som nyligen lade fram sin doktorsavhandling vid Umeå universitet, vill titta mer på människorna bakom berättelserna. Hon menar att berättelserna är en del av ett mycket större sammanhang, där de fungerar för att stärka identiteten och föra fram politiska budskap.
–Man får ut så mycket mer av berättelserna om man ser människorna bakom dem och känner till i vilket sammanhang berättelserna skrevs ner, säger hon.
Hon har studerat fyra nordsamiska berättare: Johan Turi, Ellen Utsi, Per Baer och Isak Eira. Medan Turi var med och styrde mycket av innehållet i sin bok Muitalus sámiid birra var de tre andra informanter till norrmannen K. Qvigstad.
–När det gäller de tre sista är berättelserna resultatet av ett samspel. Det har skett en anpassning mellan berättarens egen vilja och norrmannens förväntningar. Men det finns alltid subjektiva aspekter på berättandet. I nordsápmi var början av 1900-talet en tid av stor social förändring och det är något som kommer fram i alla fyras berättelser, säger Coppélie Cocq.
HOS JOHAN TURI ser hon en skicklig berättare som kan förmedla sitt budskap både till samiska läsare och lyssnare, liksom till europeiska. Hon konstaterar också att perspektiven skiftar, beroende på hur försiktig han är. När politikern Johan Turi talar är han mer rättfram. I andra sammanhang hänvisar han till hörsägen.
–Men också hos Qvigstads informanter ser man att ibland när han har frågat om något, så berättar de om något annat. De berättar det de vill förmedla, och inte just det han frågar om.
Mycket av berättandet handlar om att definiera den egna gruppen gentemot andra. Vid 1900-talet var tvåspråkighet ingenting som uppmuntrades, men Johan Turi beskriver styrkan i att både förstå ”fiendens” språk och ha sitt eget språk. Också på andra sätt framställer han samerna som överordnade.
–Han framhåller till exempel den samiska gemenskapen som en stor tillgång, säger Coppélie Cocq.
Hon påbörjade sin forskarutbildning vid Umeå universitet 2002. Då hade hon redan bott fem år i Umeå, dit hon kom som utbytesstudent från Frankrike. Hennes ämnen var sociologi och etnologi och eftersom hon trivdes i Umeå stannade hon och började läsa samiska studier och nordsamiska. Hon berättar att hennes bakgrund delvis liknar den samiska.
–Jag kommer från minoriteten i Flandern i norra Frankrike. Mina föräldrar fick inte lära sig flamländska, så på det viset var det en liknande situation, säger hon.
NÄR HON NU under sex års tid har ägnat sig åt det nordsamiska berättandet konstaterar hon att berättarna som individer var oviktiga för personer som Qvigstad, som for omkring och samlade in samiskt berättarmaterial. Men Coppélie Cocq menar att individerna har mycket att mer förmedla för den som känner till dem.
–Man ska vara medveten om vem som berättar vad till vem. När texterna gavs ut i början av 1900-talet negligerades de subjektiva aspekterna i berättandet. Min strävan har varit att ge tillbaka dessa bortglömda berättare sina röster, säger hon.
Text: ÅSA LINDSTRAND
Översättning: JOHNNY SKOGLUND
Bildtext:
I slutet av april presenterade Coppélie Cocq sin doktorsavhandling om nordsamiska sägner. ”Jag vill ge tillbaka berättarna sina röster,” säger hon.
Last Updated on Thursday, 03 July 2008 14:23
