Monday, 19 September 2016 05:47
Min fars familj kommer från Skottland. Ett land där man pratar tre språk, och barn kan studera landets äldsta språk från förskolan till universitetet. Skottland är Englands granne, men de kunde i realiteten inte vara mer olika. I Stirling, där jag bodde när jag var yngre, pratade folk fortfarande om Bravehearts seger. Hur Skottland hade besegrat England precis just där för en si sådär 700 år sedan. För två år sedan kämpade jag och mitt andra land för skotsk självständighet. Vi kämpade för våra kommande generationers rätt till en bra utbildning, sjukvård, ett bra klimat och för fred. Vi tyckte att det hade varit bättre om vi hade fått lämna England och få rätten att helt välja politiker som förstod hur vi ville att Skottland skulle styras. Som ett land där vi välkomnar människor från hela världen. Där det är viktigare med skolor där elever lyckas och klimatet är bra, än som en plats där man bygger krigsvapen och stänger gränser. Kanske var det lite konstigt därför att vi inte ville lämna EU när Storbritannien röstade om detta i början av sommaren. Jag menar självständighet som självständighet, eller hur?
SÅ ENKELT ÄR det inte. EU är en stor politisk mekanism där folk från hela Europa kan diskutera olika frågor och tillsammans arbeta för en bättre framtid. Givetvis har EU sina problem, men om man frågar Skottland så är de problemen mindre än Englands problem. Eller Skottlands Englandsproblem för den delen. Men nu måste alltså Skottland lämna EU ändå, och samtidigt fortsätta att vara tillsammans med England.
Ironin är stor.
Nåja, nu blir kanske Brexit också någonting bra till slut, men jag har svårt att tro det. Allt för många människor som röstade för Brexit är rasister som vill stänga Englands gränser, snarare än människor som tycker att det är särskilt dåligt att vara EU-medborgare. Ibland undrar jag faktiskt för vem hela omröstningen egentligen var. Att arbeta för språkrättigheter är viktigt för mig och i Storbritannien har EU alltid stöttat olika minoritetsspråkssamhällen. För mig är det anledning nog att tycka att det är bättre att stanna i EU. För ett par år sedan ansågs det korniska språket vara utdött, men tack vare stöd från EU har folket i Cornwall nu tagit tillbaka sitt språk. Idag kan elever lära sitt språk i skolan, men utan EU-stöd måste lärarna sluta. Även i Skottland vet vi att det finns otaliga skolor som måste upphöra med sin undervisning på gaeliska om dessa EU-bidrag försvinner.
I EN POST-BREXITVERKLIGHET måste vi börja tänka över den situation som vi hamlat i. Hur kan vi i Storbritannien skydda språk när EU:s minoritetsspråksrättigheter inte längre gäller? Om Skottland blir självständigt som ett resultat av Brexit kan vi givetvis skriva våra egna språklagar, men som en del av Storbritannien är det nästintill stört omöjligt. Kanske är jag smått radikal, men om min fars land nu måste lämna EU, ja då hoppas jag att Brexit blir spiken i kistan för det Brittiska Imperiet. Att Skottland men också Nordirland och Wales blir självständiga efter EU-utträdet. Och att dessa länder, om de så vill, själva kan välja att gå med i EU igen.
Johan Sandberg McGuinne
