Berättelsen som blåste liv i skogskampen

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

– Nu tar de det sista i Juoksu, men vet du, det är några som är där och protesterar!

Orden kom över telefon från Maria Sätterqvists mamma. Någon brydde sig om skogarna, deras skogar. Det tände en gnista hos Maria Sätterqvist, som där och då tog steget in i skogskampen. Oförberedd på den betydelse hennes berättelse skulle få satte hon sig och skrev. Om sitt hjärtas berg och sorgen över skogar som inte längre är. Sedan dess har vardagen inte varit sig lik. 

Maria Sätterqvists son Calle är sjätte generationen på Juoksuvaara. För hans skull tog Maria ett jättekliv in i skogskampen i våras.

Under våren har Maria gått in i otaliga debatter på sociala medier. Hon tar ställning för de orörda skogarna och säger att hon aldrig kommer att vika ner sig.

– Det går inte att ta in hur mycket de har förstört. Man känner inte igen sig. Brorsan och jag skulle meta i bäcken, men vi hittade inte stigen. Den är borta. Våra minnen från Juoksuvaara är kopplade till markerna, till skogen. Vad händer med oss när våra minnesmärken inte finns?

TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND

Vill du läsa hela artikeln?

Beställ din tidning genom knappen nedan. Vi ser fram emot att kunna erbjuda alla våra prenumeranter både en tryckt och digital tidning, från och med den 1 juli 2020.
Åsa Lindstrand

Åsa Lindstrand

Chefredaktör