Återbördande utan försoning

I augusti återförenades kvarlevorna från 25 personer till sina ursprungliga gravplatser i Lycksele och vi var med för att ur vårt kulturella perspektiv hedra de döda och hjälpa själarna att äntligen få frid. En stor och viktig händelse för oss där vi på vårt sätt ville få utrymme att säga de ord som måste sägas, jojka de vuelieh som måste jojkas och gråta de tårar som måste gråtas för att både själarna och vi ska få frid. Denna viktiga händelse efterföljs av många viktiga frågeställningar både i och utanför Sápmi. Ur ett samiskt perspektiv handlar det om att genom processen försöka förstå det faktiska folkrättsliga övergrepp som har skett, skapa trygga rum där känslor och tankar kan diskuteras för att så småningom kunna förstås och därmed helas.

VI VET ALLA att det fanns ett tydligt rasistiskt motiv till det felaktiga bortförandet av kvarlevorna och att syftet var att ur ett rasistiskt perspektiv kartlägga den samiska befolkningen. Inga förklaringar till bortförande av kvarlevor behövs nu, detta har dokumenterats och debatterats i decennier. Staten har redan bett om ursäkt genom kulturminister Annika Åhnberg 1998 och Svenska kyrkan har genom ärkebiskopen Antje Jackelén beklagat att detta kunde ske.

För att den faktiska försoningsprocessen ska äga rum så måste vissa kriterier uppfyllas och vi känner en stor besvikelse inför att återbördandet här i Lycksele som har varit en form av pilotprojekt för myndigheterna där samernas inflytande över projektet varit under all kritik. Återbördandet av samiska kvarlevor bör inte drivas i projektform allra minst i pilotprojektform. Oavsett vem som är ansvarig för bortförandet av kvarlevor eller föremål så ska staten bekosta återbördandet och det ska finnas tillräckligt med resurser för repatrieringens alla delar och det samiska perspektivet ska vara en självklarhet.

SAMERNAS INFLYTANDE över återbördandet har begränsats till ”öppna möten” i Lycksele tätort. Samer som bor och verkar i andra kommuner har inte haft något inflytande över processen förrän i slutskedet då projektet på begäran av samiska intressenter i andra kommuner åkt ut för att informera om projektet. I det skedet av projektet hade programmet för dagen redan planerats och fastslagits. Inbjudan hade skickats ut och de ekonomiska resurserna inom ramen för projektet förbrukats. Samer från ett stort geografiskt område har släktskap till kvarlevorna och bortförandet var en del i ett folkrättsligt övergrepp mot samerna och är således en samisk angelägenhet långt utanför Lycksele kommuns gränser.

Lycksele kommun har i form av projektägare fortsättningsvis genom processen agerat ur ett kolonialistiskt perspektiv. Lycksele kommun har genom projektet åsidosatt frågan om inkludering från det samiska upptagningsområdet som berörs vilket har lett till att samiska idéer åsidosatts. 

VÅR ÖNSKAN hade varit att pilotprojektet hade dekoloniserat projektet och att projektet genomförts ur ett samiskt perspektiv, där de samiska företrädarna och talarna hade varit de centrala under den formella ceremonin. 

Vår önskan hade varit att ceremonin simultantolkades till samiska och att alla tal som genomförts var översatta till samiska.

Vår önskan hade varit att i lugn och ro genomföra återbördandet av kvarlevorna under en högtidlig samisk ceremoni för att ge utrymme till de helande som måste ske. Föreläsningar, debatter och diskussioner om repatriering kunde anordnats dagen före eller dagen efter på annan plats.

Vi anser att det som nu krävs är en sanningskommission där samtliga övergrepp mot samerna som folk klarläggs så att det folkliga helandet kan ta form på allvar.

Av hänsyn till våra förmödrar och förfäder var vi likväl på plats vid återbegravningen, vi som fortsatt färdas bland det som finns kvar av deras stigar. Med sorg i våra hjärtan ser vi hur kolonialistiska tankesätt genomsyrar dagens ceremoni och underordnar den samiska kulturen. Vi är trötta på politikers tomma ord och bristfällig handlingskraft. Det är inte det som sägs utan det som faktiskt görs som upprätthåller den kolonialistiska maktordningen. Dagens återbördande av mänskliga kvarlevor sker utan försoning. 

Sara Ajnnak, artist, Sagka Stångberg, ursamerna i Vaapsten, Anders Östergren Njaita, Marie-Louise Boman, Landsförbundet Svenska Samer, Göran Lundgren, Ursamer Vaapsten, Elisabet Israelsson, Vallenäs, Ingemar Israelsson, Vallenäs, Marie Persson Njaita, Referensgruppen sanningskommission, Bo Barruk, Lena Lundin skott, Vaapsten, Anders Axelsson, Oskar Östergren Njaita