Wednesday, 28 February 2007 08:36
Jakt- och fiskesamernas Ulf Nårsa, ledamot i sametingets kulturråd, är kritisk mot kulturrådets bidragsgivning för 2007 och anser att man i alldeles för stor utsträckning prioriterar rennäringen vid fördelning av kulturmedel.
”Kan ett djur verkligen vara ensam bärare av kulturen för ett helt folk”, frågar han sig bland annat.
Så har kulturrådet haft sitt årliga julmöte, där man bland annat har fördelat ut verksamhetsbidrag till organisationerna. I vanlig ordning fanns det några få vinnare som kammade hem de stora pengarna medan den stora parten fick dela på smulorna och gå ett dystert verksamhetsår till mötes.
Men det som kanske är mest anmärkningsvärt i fördelningen av pengar i år jämfört med tidigare år är att man från kulturrådets sida valt att helt gå in för att prioritera rennäringen som bas för bidragsgivningen av kulturmedel. Man kan faktiskt med fog ställa frågorna. Vad är kultur egentligen och kan ett djur verkligen vara ensam bärare av kulturen för ett helt folk? Detta är frågor som ställts många gånger i samiska sammanhang, men som aldrig fått ett riktigt klargörande svar. Tills nu vill säga.
FRÅN OCH MED i år är det dock klart definierat från sametinget, åtminstone den styrande majoritetens håll, att rennäringen är den enda sanna näringen och kulturyttringen i det svensk samiska samhället. Alla som överhuvudtaget vill ha pengar från sametinget eller kulturrådet måste därmed också bevisa att man håller på med denna enda näring/kulturyttring.
Ribban är satt högt. Mycket högt med tanke på att det endast var tre av de sökande samiska riksorganisationerna; SSR, Renägarförbundet och Samerna, som fick förnyat förtroende från kulturrådet. Om man nu inte ska räkna in Landsförbundet Svenska Samer i denna skara av lyckliga vinnare eftersom att man där mer än tredubblade sitt verksamhetsbidrag, från 24 000 kronor år 2006 till 90 000 kronor för 2007. Fast det har i och för sig sin bidragande orsak till att LSS i år åter gick upp i kategorin för riksorganisationer efter att under 2006 räknats som lokalorganisation. Så med detta i åtanke så blir inte höjningen så dramatisk eftersom att man fortfarande är den riksorganisation som fått minst tilldelade pengar av de kultur- och riksorganisationer som sökte och blev beviljade medel från kulturrådet.
DEN STORA VINNAREN i årets dragkamp blev däremot en riktig outsider när organisationen Samerna sades uppfylla verksamhetskravet gentemot rennäringen och nästintill fördubblade sitt verksamhetsbidrag till 400 000 kronor. Det som känns lite underligt i den här bidragsgivningen jämfört med vad som varit tidigare år är att man nu helt konsekvent gått in för att prioritera rennäringen och lämna den övriga samiska kulturen åt sitt öde. Samtidigt som man bara behöver, som i Samernas fall, ha ett stycke text på sammanlagt tio rader i sin ansökan, som där talar om vad man ska bedriva för verksamhet gentemot rennäringen. Samt att där man endast kan utläsa att det är rådgivande verksamhet man ska syssla med, alltså ingen reell organisationsverksamhet som är baserad på gräsrotsnivån bland medlemmarna utan styrd från toppen likt en upp och nervänd pyramid.
VISST, JAG VET att ledamöterna i Sametingets kulturråd är politiskt förankrade i de olika partierna i Sametinget och att partiet Samerna numera ingår i den rådande styrelsealliansen tillsammans med Skogssamerna, Min Geidnu och Samelandspartiet. Men trots detta anser jag att har man, oavsett partitillhörighet, fått ett förtroendeuppdrag i ett utskott som kulturrådet och skall fördela ut pengar till samisk kulturverksamhet. Då måste man också som enskild ledamot ha en större visionärsanda och ett betydligt bredare perspektiv på tillvaron än vad man nu har uppvisat.
Många kanske tycker att jag nu går för långt i min kritik av kulturrådet eftersom att jag själv sitter i samma båt som de övriga ledamöterna. Men för mig handlar det politiska arbetet inte om att vinna poäng genom att bilda koalitioner till varje pris och vara andra politiker till lags. Mitt arbete såväl i sametinget som i kulturrådet eller annan samisk verksamhet bygger på ett helhetstänkande där ord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa är de stora vägvisarna.
DÄRFÖR ANSER JAG också, att den eller de som i det här fallet ska premieras och äras är alla de organisationer och enskilda samer som under lång tid med små resurser värnat och kämpat för hela det samiska folket, kulturen och samhället. Jag tänker då främst på den äldsta samiska riksorganisationen vi har på svensk sida, som av årets kulturråd fick ett redan nog nedbantat verksamhetsbidrag minskat med ytterligare 100 000 kronor.
Frågor som hela tiden återkommer i mitt huvud efter en sådan här holmgång blir: Är det så här vi ska värna om vår kultur och våra samiska organisationer i framtiden? Är det så här vi vill att ett samiskt samhälle ska vara; kallt, brutalt och hårt, där man till och med från våra ledande politiska företrädare kör med parollen ”sko dig själv på alla andra”.
Ulf Nårsa
Ledamot kulturrådet
Jakt och fiskesamerna
