Saturday, 26 August 2006 12:34
Med anledning av senaste Samefolkets artikel om Same Ätnams landsmöte i Arvidsjaur känner jag mig föranledd att bemöta vissa påståenden, skriver Anna-Greta Fahlgren Rensfeldt, som anser att beskrivningen av hennes roll i SÄ är oriktig.
Jag inleder med en kortfattad beskrivning av min roll i Same Ätnam, samt en ännu mera kortfattad beskrivning av vad som hänt i organisationen under de senaste åren.
Vid Same Ätnams landsmöte i maj 2004 kom jag in som ordinarie styrelseledamot efter att i två år ha varit suppleant. På det efterföljande konstituerande styrelsemötet valdes jag till vice ordförande. Den posten tog jag på mig eftersom styrelsen aldrig hade kunnat enas om något annat namn. Det var mitt sätt att ta ansvar för organisationen. Jag hade ingen tanke på att i framtiden bli ny ordförande.
Drygt en månad senare uppdagades slöjdförsäljningen som gjorts utan styrelsens vetskap. Då tog jag åter mitt ansvar istället för att blunda och låta det passera.
Vi i styrelsen hade alla samma ansvar att agera men när vi, i stor majoritet, gav vår ordförande Kristina Lasko en misstroendeförklaring kände jag mitt ansvar att i egenskap av vice ordförande gå in som frontfigur. (Att jag för den skull skulle betecknas som falangledare Fahlgren Rensfeldt är urlöjligt.) Sedan visade det sig att Kristina Lasko gått bakom ryggen på styrelsen vid flera andra tillfällen. Med anledning av det som hade hänt krävde vi därför hennes avgång. Jag hade fortfarande ingen tanke på att själv bli ny ordförande. I vår strävan att försöka reparera skadorna som orsakats Same Ätnam genom Kristina Laskos egenmäktiga beslut ansträngde vi oss att följa stadgarna och agera efter dem. Vi motarbetades, misslyckades tyvärr och skadorna växte, dock inte på grund av oss. Jag och mina meningsfränder har anklagats för att bråka. Det anser jag som djupt orättvist. Vi har tagit vårt ansvar som styrelseledamöter och medlemmar och försökt ställa allt till rätta.
I Samefolket redogörs för beslutet att sälja ut slöjden till högstbjudande. Det är ett helt vansinnigt beslut helt i linje med andra vansinniga beslut som tagits de senaste åren. Mitt förslag redogörs i artikeln och det är en felaktig redogörelse. Mitt förslag var att slöjden skulle säljas till en samisk institution för 60 000 kronor. För dessa pengar skulle den redan försålda slöjden återköpas för att sedan lämnas till institutionen som stod som köpare.
Det redogörs också för min sorti ut ur möteslokalen. Att min ”plötsliga sorti”, skulle bero på att det i en skrivelse föreslogs att jag skulle uteslutas ur organisationen är också helt fel. Att jag skulle uteslutas ur Same Ätnam är för mig personligen inget problem. För Same Ätnam är det däremot ett större problem eftersom jag inte är enskild medlem utan medlem i Arvidsjaurs sameförening. Hur utesluts jag? Skulle de som önskar mig utesluten mot all förmodan lyckas, så får de räkna in mig bland alla andra hundratals tappade medlemmar. Nej, anledningen till att jag avvek i förtid var att jag inte ville delta i något avtackande av Kristina Lasko. Den enda som har anledning att tacka henne måste väl vara den som gynnades av den remarkabla prisdumpningen vid slöjdaffären i mars 2004.
Anna-Greta Fahlgren Rensfeldt
Last Updated on Saturday, 26 August 2006 12:35
