När vi passerar med båten hör vi skallen genom utombordarens surr. Jaha, i år igen. Vi hinner inte räkna hur många de italienska jakthundarna är, där de står i sina tillfälligt hopmonterade hundgårdar. Men många är de, som nu väntar på att flygas ut till fjället med helikopter. Där ska de hjälpa till att förverkliga husses (eller möjligen mattes) dröm om att få skjuta ripor. Och finns det inga ripor skjuter man på annat. Vittnesmål finns om hur blyhaglet har sprutat runt trastar och ekorrar genom åren.
PÅ KVÄLLEN är stjärnhimlen skarp över Huhttán, där ljusföroreningarna är få. Hundskallen är mindre frekventa så här dags, men färdas då och då genom den kyliga höstluften. Jag minns den frustrerade älgjägaren som kom hem efter någon vecka i fjälldalen västerut. ”Det går inte,” sade han. ”Det är fullt med småviltsjägare och idag passerade en sarv bara några meter ifrån mig med en fågelhund i hasorna.”
DEN FRIA småviltsjakten pågår för fullt i våra fjäll, än så länge med endast Girjas som refug. Jakten infördes samma dag som Sametinget öppnade för första gången. Den 25 augusti 1993 är och förblir ett ilsket och hånfullt sår i den samiska samtidshistorien.
ILSKA ÄR en konsekvens av orättvisa, säger författaren Kathrine Nedrejord, i det här numrets porträtt. Frågan är bara hur länge ett folk orkar vara argt. Riskerar lågan att slockna när rättvisa aldrig tycks skipas? Och: Kan ett risdagsval göra världen rättvisare för det samiska folket?
I DET HÄR numret berättar vi om valresultatet – ganska kortfattat, eftersom resultatet kom nära inpå vår deadline. Det finns samiska valframgångar i flera kommuner, men däremot tycks det inte bli några mandat för de samer som kandiderade till riksdagen. Detta sätter fingret på en diskussion som behöver bli mer högljudd, nämligen den om representation. Politiskt engagerade samer återfinns idag högt upp på listorna i partier som passar deras värderingar. Men, systemet kräver också att de partierna är tillräckligt stora för att få riksdagsmandat även från glest bebodda distrikt, där många samiska väljare bor. Och det sker inte.
EKVATIONEN OM urfolks inflytande i representativ demokrati framstår ibland som ett fall för snillen som ännu inte fötts. Men det finns förslag på lösningar. Paulus Kuoljok, miljöpartist i Jiellevárre, är också ledamot i Sametinget. Där har han motionerat om att inrätta en egen valkrets för Sápmi, med bland annat Nya Zeeland som förebild. Där, på andra sidan klotet, har maorierna nämligen specifika platser i parlamentet. Så har det varit sedan 1867.
HUR SOM helst, det pågår mycket annat som är starkt, viktigt och vackert i Sábme. Författare ger ut nya böcker, konstutställningar öppnar på vitt skilda platser, samiska festivaler arrangeras, renskötsel, jakt och fiske pågår. Och en hel av allt detta kan ni faktiskt läsa om i Samefolket.
