Thursday, 29 March 2007 13:45
Anna-Greta Carlsson vill inte bli undantagen på grund av sin ålder. Hon undrar om inte språknämnden kan se pensionärerna som en kunskapsbank istället för att neka dessa pengar för att läsa samiska.
Vi som går kursen i umesamiska i Arvidsjaur fick var och en ett brev från sametingets språknämnd. Det var svar på en ansökan om att få ett bidrag från alfabetiseringskampanjen som sametinget driver med skattepengar i botten. Till saken hör att vi hade sökt redan före jul, men då sas det inte finnas några pengar som räckte till oss i Arvidsjaur. Så efter jul sökte vi i mycket god tid och nu räckte pengarna till oss också. Med ett litet undantag, nämligen Elin Omma-Lundström och undertecknad. Vi var för gamla!
Före jul var jag inte för gammal, men efter jul blev jag det.
Det som gör det hela så konstigt är att språknämnden hela tiden påskiner att det är bland annat för att hjälpa de som förlorade sitt språk som barn vid inträde i den svenska ”småskolan”.
SPRÅKNÄMNDEN HAR nog inte tagit i beaktande eller förstått att vi som verkligen förlorade vårt samiska språk började skolan direkt efter andra världskrigets slut, med alla de konsekvenser det innebar. För att göra en lång historia kort så är vi pensionärer nu, eller på väg att bli folkpensionärer. Vi undrar bara om vi inte kan användas som en kunskapsbank för de som faktiskt inte hade ett språk att förlora, utan pratade enbart svenska som barn. Uppriktigt sagt känns det inte så lite jäkligt att bli satt på ”undantag” enbart på grund av ens ålder!
Vi känner oss ju inte alls så gamla. Elin är vår lärare och vi tycker att att förtjänar att få ett bidrag eftersom hon i mer än 30 års tid, först lärt sig umesamiska och sedan undervisat våra barn i språket både i grundskola och på gymnasienivå. Hon är verkligen en ovanlig och värdefull människa och vi älskar henne!
Anna-Greta Carlsson
Arvidsjaur
