Thursday, 29 March 2007 13:44
Med anledning av årets katastrofår aktualiseras frågan om en ratificering av ILO nr 169 ytterligare. Det anser Rose-Marie Westerlund som tycker att renskötselns villkor alltmer hamnar i skymundan i mediebruset.
Om inte samer är lika med renskötsel så vem är det då? Alla samer är svenskar men alla svenskar är inte samer. Likafullt går landets katastrofersättningar till alla som är” rätt ”organiserade i en sameby.
Vem som helst annars som, är medlem i en sameby, behöver inte vara samer och kan vara tjänstemän i statliga verk eller har annan försörjning med avtalsenlig lön, får bidrag för sin fritidssysselsättning. Medan oorganiserade samer, förmodligen ofrivilligt oorganiserade i sameby, får hantera varje år som vore det katastrofår förhålla sig till verkligheten med framförhållning som vore varje år ett katastrofår.
ATT VARA EN aktiv renskötare kräver handlingskraftig arbetsinsats året om. Under sommar tid är höbärgningen lika viktig tid för att fylla på näringsersättning till tidigare hänglavarna så, det räcker för hela vinterns behov. Borta är gammelskogen och med den försvann renens naturliga vitaminförråd. Under dåliga betesförhållanden för renarna finns det insikter från 70-talets stora beteskatastrof då, näringsbrist av utfodring med torrfoder enbart gjorde att hundratals djur under utfodring gick under av ren utmattning. Vitaminbrist i utmattat tillstånd bidrar till att sprida smittan med större infektionsrisk bland stor ansamling djur inom ett begränsat område, samtidigt tappar renen snabbt konditionen. Torrfoder är tänkt som tillskott men ingår inte i renens naturliga näringsintag, eftersom renen är idisslare av naturen och torrfoder enbart gör att magen svullnar upp. Med bristen på växtföda för idisslande djur bidrar istället till överdödligheten hos renar ökar i samma grad genom smitta och svält.
MED ERFARENHETERNA från samekulturen i minnet uppväcks frågan i etermedia vill ha svar på vad som är mest samiska, renskötsel eller annat? Svaret är nog lika självklart som frågan är obefogad. Renskötselns villkor kommer mer och mer i skymundan i mediebruset, medan övriga svenska kulturupplösning pågår i SR och riksradion anses benämning kultur vara ett hot. Därhän stävar samiska etermedia ledningen av samma drivkraft till tystnad. Varför rennäringen riskerar att försvinna i betydelse som basnäring och därför samiska kulturens utarmning. Istället för etnicitet förespråkas politisk korrekthet i konkurrensen med landets övriga mediamagnat där samiskmedia svårligen kommer att göra sig behövd utifrån den utgångspunkten.
FÖR ATT ALLA urbefolkningar, samer som ägnar sig åt renskötsel drabbas lika mycket av renbeteskatastrofår och får under svåra förhållanden utfodra alla djur, oavsett vem som är djurets ägare måste den ha mat. Det visar på nödvändigheten av erkännandet av ILO 169 för att hela urbefolkningen, samerna med renar som utkomstkälla, ska inkluderas av statens stöd vid katastrofsituation som, nu vid renbeteskatastrofen.
Rose-Marie Westerlund
