Thursday, 25 April 2013 11:05
MINORITETER Målet är att inkludera romer bättre i det svenska samhället, utan att för den skull utradera deras kultur. Ett av pilotprojekten inom den statliga strategin drivs av Luleå kommun och projektledare är Katarina Parfa Koskinen.
TEXT OCH FOTO ÅSA LINDSTRAND
Vad går ditt jobb som projektledare i projektet Romano Tsiviba/Romskt liv ut på?
– Målet är att säkerställa att romer får tillgång till de mänskliga rättigheterna, helt enkelt. Vi tar för givet att alla har det, men tyvärr ser det inte ut så. Därför har fem kommuner nu fått extra stöd för att se vilka arbetsmodeller som kan garantera det. Om tjugo år ska den rom som föds idag ha samma möjligheter som vem som helst. Tillsammans med mig jobbar Tanja Hagert, som själv är rom, som brobyggare.
Romer är precis som samer en nationell minoritet i Sverige. Vilka likheter ser du mellan romernas situation och samernas?
– Det är ju samma diskriminerande historik. Zigenare, tattare och samer stod lägst på rasbiologiska institutets lista och ansågs som obildbara. En likhet är upplevelsen av okunskap och ovilja att förstå från det omgivande samhället. Jag tror också att man delar rädslan att behöva assimileras och mista den kultur man är så stolt över.
Vilka skillnader ser du?
– Den absolut största skillnaden är att vi samer har kopplingen till ett land- och vattenområde. Och medan samisk kultur har fått en statusuppgradering idag, så har den romska gruppen inte uppnått det. Idag vill många ta vara på sitt samiska påbrå. Jag vet att det finns personer som har romskt påbrå, men som inte vill gå ut med det. Jag har funderat mycket på vad det beror på att vi har en annan situation idag när det såg så likt ut för 50 – 70 år sedan.
Hur skulle du beskriva romernas situation i Sverige idag?
– Det vi vet är att bland dem som idag identifierar sig som romer, så är väldigt få högutbildade och i genomsnitt har romer lägre utbildningsnivå än hela befolkningen. Man fick inte gå i skolan ända in på 70-talet! En undersökning i Malmö och statistik på europeisk nivå visar också att romer har flera år kortare livslängd. Romer över lag upplever sig som diskriminerade och det har också konstaterats flera gånger, bland annat av DO, att de är det.
Vad har du själv lärt dig hittills i projektet?
– Jag visste inte mer än någon annan om romer när jag fick jobbet, så jag har lärt mig och lär mig massor. Diskrimineringen mot romer är värre än jag någonsin kunnat drömma om. Det handlar om allt möjligt, som att man än i denna dag inte får komma in på campingplatser. Nu vet jag också att det finns många olika romska grupper, som sinsemellan är ganska olika och har olika förutsättningar. Och sedan kan jag se en del likheter mellan kulturerna, som att vi delar synen på släktskapet, att båda kulturerna har en gudstro som tar sig ganska starka uttryck och att humorn och det hjärtliga sättet att skämta kan vara rätt lika.
Bildtext:
Katarina Parfa Koskinen är projektledare i projektet Romska Tsiviba/Romskt liv. Projektet är en del i den statliga strategin för att inkludera romer i samhället.
