Thursday, 25 April 2013 11:03
KONSTNÄR Lisa Vipola från Jukkasjärvi kallar sig same och har med sin utställning Äkta Sameslöjd fått samiska slöjdare att se rött. Den mediala uppmärksamheten har varit enorm och kanske inte vad Lisa själv väntat sig. Men det har hjälpt henne att väcka frågan om vem som är äkta same och vem som får plats i kulturen.
TEXT KATARINA HÄLLGEN
Lisa Vipola är konstnär med flera utställningar i bagaget och pluggar just nu på Umeå konsthögskola. I slutet på mars blev hon föremål för en slöjddebatt i och med hennes utställning Äkta Sameslöjd på Galleri Syster i Luleå. I utställningen visades väskor i imitationsskinn med samiskt snitt. Dessa var märkta med en kopierad version av Sámi Duodjis duodjimärke, som visar vad som är äkta sameslöjd.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. I framförallt samisk media debatterades utställningen och slöjdare uttalades sig kritiskt mot Lisa Vipolas slöjd, som Lisa själv benämner som konst. Även om Lisa hoppades att utställningen skulle väcka debatt var hon förvånad över uppmärksamheten.
– Men det visar ju ännu mer på behovet av en konstutställning i ämnet.
Lisa säger att det hon gör är konst, men samtidigt vill hon inte bestämma vad betraktaren ser.
– Jag är framförallt konstnär, men jag försöker närma mig min samiska identitet och i det är det relevant att närma mig språk, slöjd och jojk som jag ska närma mig efter det här. Jag definierar min utställning som konst, men det är upp till varje person att bestämma vad de vill se.
Lisas uppväxt i Jukkasjärvi med många samiska vänner, har gett henne chansen att se kulturen både inifrån och utifrån. När hon sedan flyttade till södra Sverige fick hon perspektiv på saker och det blev tydligt för henne vad som var viktigt.
– Det handlar inte bara om det samiska. Jag är intresserad av reaktionen jag får när jag säger att jag skulle vilja få plats i sammanhanget. Om jag skulle vilja vara samisk slöjdare, får jag plats?
Hennes plagiat av duodjimärket har vållat stor uppmärksamhet, men det anser Lisa är den minsta frågan.
– Alla som ser det ser att det är en billig utskrift. Jag vill inte lura någon att det här är äkta sameslöjd, snarare tvärtom. Det är en frågeställning om varför man vill köpa något som är äkta. Det handlar antingen om blod, att man är renskötare, att man bor i Sápmi och att man pratar samiska. Vem är äkta svensk och vem är äkta same?
Lisa säger sig ha upplevt frågeställningen under sin uppväxt och vilken problematik det utgör när man stänger ute människor och graderar varandra. Idag har Lisa valt att kalla sig same, en rätt som hon tycker att var och en kan ta sig.
– På samma sätt som jag inte har någon rättighet att tala om för någon annan vem den är, vad den ska kalla sig och göra med sitt liv, så har inte andra rätt att tala om det för mig. Det är inget hot mot den samiska kulturen, det är en tillgång.
Hon ser inte det samiska som något exotiskt och annorlunda. Snarare är det något som funnits naturligt hela hennes liv.
– Det samiska för mig är där jag hör hemma. Sedan kanske jag inte är välkommen i gruppen, men om de tar emot mig får vara upp till dem. Jag skulle önska att världen blev så att man kan få välja vem man vill vara.
